Göteborgsposten – 30 september 1869, sida 1

FA Grefve Sparre yttrade att de förslag han här ville väcka blott vore preliminära och ginge ut på att befordra den lilla industrien. Såsom landshöfding i ett län, der denna industri varit litlig, men till följe af tryckta förhållanden märkbart aftagit. hade tal. länge reflekterat öfver hvad som för desamma vore att å a. Den stora industrien hjelper någorlunda sig sjelf, men den lilla måste man komma till hjelp. kildt vore detta förhållandet med väfnadsindustrien. Den hade förut hållits uppe af knallarne, men dessa försvinna nu alltmera. Det behöfdes dock blott att köpmannen liksom förut skulle stå bredvid producenten för att i södra : delen af Elfsborgs län åter tusentals armar skulle tas i rörelse; detta kunde man finna deraf, att förr från länet försälts ända till 25 millioner fot ; väfnader. Tal. hade således varit betänkt på att i anskaffa något surrogat för de försvinnande gärdfari-i handlarne för att bringa de mångfaldiga alstren af ; husslöjden i marknaden. I Wenersborg hade man försökt en exposition för att göra dessa alster bekanta. Långt slera och bättre artiklar än man föreställt sig hade till densamma insändts. Irämlingar, om tagit artiklarne i betraktande, hade förvånade frågat hvarföre icke sådana varor komme i marknaden. Svaret är att detta beror på ett fel, hvilket kanhända är en förtjenst, hos vårt folk, att det ej förstår att puffa för sig, en konst hvilken i andra länder nått en förvånande höjd. Och så har det skett att det för konsumenten ir lättare att få köpa utläudska varor än inländska, ehuru de senare ofta äro bättre och kunna fås för bättre pris. Detta beror dels derpå att de ej äro kända, dels derpå att qvantiteten som hvarje producent lemnar, är för liten för köpmännen. Under sådana förhållanden hade det varit naturligt att tal. kastat sina blickar på ett samhälle der industrien så mång ser förut vunnit stöd. Tal. hade tänkt att ifall, som inom hans län, äfven inom andra expositioner anordnades, så skulle utom allt tvifvel äfven i dessa läån framgå att der funnes en husslöjd, hvilken skulle påkalla köpmännens uppmärksamhet, så att mö, äfven export kunde ifrägakomma. Om i de olika lanen, liksom redan inom Elfsborgs län skett, associationer bildade sig för att understödja och samla husflitens alster, skulle dessa associationer behöfva en sammanlänkningspunkt, der de kunde sätta sig i beröring ettdera med ett exportbolag eller med enskilda köpmän. Inom jernkontoret hade afsatts en summa ut 100,000 rdr för beredande af afsättning af svenska jernessekter på utlandet och ett förslag vore medanledning häraf väckt, ehuru ännu icke afejordt, om att bilda ett exportbolag både för jern och andra produkter. Tal. ville nu framställa den frågan huruvida ett sådant bolag för försäljning på platsen och export kunde anses lämpligt, eller om det vore bättre att de omnämnda associationerna vände sig till enskilda köpmän härstädes, hvilka kunde vara benägna att öppna försäljning: r. Under sin vistelse i hrankrike hade tal. samtalat med personer från Havre, hvilka uttryckt önskvärdheten af att en ångbåtslinie etablerades mellan Göteborg och Havre. Itt dylikt företag, som förut förekommit, lärer ej ha burit sig, men om, såsom vore att förmoda, de läga frakterna på London åter blefve högre, torde dock en sådan linie kunna bära I fall en utställningsba för svenska varor blefve inrättad i Paris, skulle nämnde linie blifva af stor vigt. Om allt detta önskade nu tal. att höra de närvarandes tanke. Hur D. O. Francke ansåg att det otvifvelaktiet vore mycket nyttigt, ifall den mindre industriens idkare sloge sig tillsammans till associationer. Vidare förordade tal. att de skulle vända sig till enskilda hus, enär dessa egde bättre kännedom om de olika varornas beskaffenhet. lan sådan kunde man icke vänta sig hos ett exportbolag. om ej detta lade sig till en här af tjensteman. Beträffande den föreslagna ångbåtslinien på Havre trodde tal. att denna blott skulle få till följd att utländska varor vume så mycket mera insteg i Sverige, ty med den prohibitistiska tullagstiftnig som är rådande i Frankrike kan man ej hoppas att med fördel der kunna införa andra varor än trä och jern, hvilka artiklar lätt änskaffa sig frakter till billiga priser. Fransmännen vore de ende som behöfde en dylik linie. För öfrigt, om den lilla iudustrien skulle företaga sig att bygga ångbåtar, så vore den ej längre någon rlitenindustri. Hr Ede. Lebisson instämde i äsigten om associationernas förmåner. Den lilla industriens alster vore svåra att afsätta, emedan de ofta ej på flere månader kunde erhållas efter beställningen. Det vore derföre af vigt att de små industriiukarne sloge sig tillsammans till större associationer som tillverkade sina varor af lika beskaffenhet. Motsatsen, gör att varan ej kan afsättas. Hr S. 4. Hedlund omnämnde att en svens::-norsk konsulatssekreterare Bödtker i Konstantinopel myeket intresserat sig för ett export-bolags upprättande här i Sverige och äfven lyckats väcka intresse derför inom landet. Han hade ämnat taga Schweitz till föredöme, men det dervarande bolaget står på annan basis. Det är grundlagdt af stora kapitalister med en grundfond af 5 millioner francs. Dess upg it var att förmedla exporten af Schweits sabrikater till olika hamnar i Sydamerika, Kina 0. s. v. och det har nu 15 å 20 kontor i olika delar af verlden. Denna association är dock nu egentligen ett kommanditbolag, hvilket etablerar unga män på aflägsna orter. Dessa unga män handla med hvad som helst, ingalunda företrädesvis med shweitziska varor, och lemna från 10 till 33 73 4, af nettobehållningen till bolaget, som haft från 10 ända till 18 2 årlig behållning. Uppgifter skola emellertid från bolagets illialkontor insändas om de schweitziska varor, hvilka de anse kunna försäljas i deras orter. Troligen till följd af den Bödtkerska agitationen blet premierlöjtn. Annerstedt utsänd på sin beskickning. Hans erfarenhet hade ej varit hugnande. Så är t. ex. vårt jern för dyrt för Kina och Ostindien. Vi ha ej nog styrka i produktionen. Ytterligare bevis härpå vore, att en medarbetare i H.-T:s redaktion, hr M. Rubenson, som haft med sig profver till Amerika af väfnadsarbeten från Kind och Mark, gjort samma d i——r—CONO aldrig frångår ett en gång fattadt