Göteborgsposten – 30 september 1869, sida 1

tighet att hållas öppet till klockan tre på morgonen. Anledningen till detta för värden gynnsamma privilegium var den att som man år 1840 icke ännu hade jernvägar i Frankrike, färdades man på diligenser och de tre diligenser som daglig sen gingo mellan Paris och Lyon passerade hvar natt på olika timmar genom Auxerre samt rastade en stund vid sistnämnda krog, der både kusken och resonärerna vederqvickte sig med mat och dryck innan färden fortsattes. Denna krog var alltid talrikt besökt och det var hit m:r de Maugovilles betjent under de senasto åtta dagarne hvar afton fört den stackars bedragne Fanfrelucko. Baronens hjerta slog våldsamt då han från sitt gömställe bakom dörren såg gossen stiga in på dotta ställe. Fanfrelucho spelade ifrigt, hans energiska ansigte var stämpladt med ett bittert missnöjen. Han hade förmodligen otur och under det han efter hvarandra kastade de smutsiga korten på bordet, drack han omåttligt. Omkring lindansaren och betjenten hade bildat sig en hel ring af nyfikna lättingar, hvilka med uppmärksamhet följde deras spel. När gossen blef synlig uppgaf Fanfreluche ett rop af vrede och förvåning. — Hvad vill du? hvad står på? hvarför kommer du hit? dundrade han nästan i ett andetag. Såsom svar yttrade gossen några ord på romanispråket. — Jaså, sade Fanfreluche med en nickning och fortsatte sitt spel. (Forts.)