Göteborgsposten – 29 september 1869, sida 2

en del blifvit bekantgjord, och hvilken för öfrigt, såsom vi straxt skola få se, alltför väl kan vara falsk till en del. I denna bekännelse uppgifver han sig heta Taupmann. Han bodde på samma eata i Ronbaix som Kinck. Denne hade han råkat på värdshusen. Han hade erhållit penningar för att deltaga i brottet och detta hade han gjort. Han hade fatt i specielt uppdrag att mörda fru Kinek. Fadren och sonen Kinck samt han sjelf skulle vara de enda anstiftarne af mordet, hvilket han med egna ögon åsett. Brottet hade blifvit uppgjordt på Grand Cafå Parisien. Efter mordet hade han ej sett Kinck den äldre. Sonen hade lemnat honom penningar för att fly. Orsaken till mordet skulle vara svartsjuka. Så långt historien om mördarens gripande. län fransk tidning meddelar emellertid ett bref från en person som vill vara okänd och hvilken förklarar sig ha varit Kincks vän. Han försäkrar att det brott man tillvitat honom är helt enkelt en omöj het, ty hela familjen lefde i den allra bästa sämja. Jean Kincks och hans sons anseende äro förträftliga och intet skäl finnes att antaga det nägra hemligheter förefunnos inom familjen. I brefvet förekomma vidare följande anmärkningsvärda uppgitter. kinck d. å. reste, såsom redan förut blifvit nämndt, för öfver en månad sedan till Elsass, hvarest han i närheten af Göbwiller ämnade köpa en större egendomFrån den tiden har ingen sett honom. laun mame Locft, vift med en kusin till Kinck och som sjelt under denna tid vistats i Klsass, har skrifvit till sin man, att hon visste hvar Kinek befann sig. men att hon ej finge säga det. Vidare hade en dag en ung man infunnit sig hos en notarie i Göbwiller med en fullmakt för Gustave kinck att lyfta penningar, undertecknad Jean Kinck. Notarien fråvade honom om han var Gustave Kinck. hvarpå den unge mannen svarade jakande. men notarien tyckte ej om hans utseende, hvarföre han ej lemnade penningarne. Fyra eller fem dagar senare infann sig en annan person, som äfven uppgal sig heta Gustave Kinck, i samma ärende. Denne tyckte notarien ega likhet med fadren, men han vägrade ändock att under så besynnerliga förhållanden lemna ut penningar, utan bad honom komma igen med sin fader. Sedan dess hade hvarken fader eller son synts till. En annan omständighet berättas äfven af brefskrifvaren, att nemligen nägra dagar senare ett rekommenderadt bref anländt till posten i Ronbaix, adresseradt till Gustave Kinck. Denne hade dock, såsom vi förut omnämnt, kort tid efter fadren afrest från Roubaix. Emellertid infann sig på postkontoret en person, som uppgaf sig vara Gustave Kinck, och begärde att utfå brefvet. Posttjenstemannen, som ville erinra sig att Gustave Kinck hade ett annat utseende, skickade efter en annan person, hvilken han visste känna Kinck, och denne förklarade att det ej var rätt person, som infunnit sig. Märkvärdigt nog lät man bedragaren gå sin väg. Frö Kinck hade slutligen från sin man fått bref, daterade Paris i hvilka hon skall ha uppmanats att begifva sig till det förut omnämnda Hotel du Chemin de fer du Nord och, såsom det äfven säges, dit medtaga 100,000 franes för att betala köpesumman för egendomen i klsass. Dessa bref voro dock ej af hans hand. Då hon i bref frågade honom hva han icke skref sjelf, fick hon till svar att han vrickat sig i handleden och derföre måste låta en annan skrifva. Slutligen upplyses att då den person som på nyssnämnde hotell utgifvit sig som Jean Kinck, och hvilken antagits vara Gustave Kinck, beskrifves såsom liten och smärt, så var Gustave en storväxt och stark yngling. — krifvaren antager att våde fader och son blifvit mördade och att Taupmann, hvilken varit vän med familjen Kinck, jemte sina medbrottslingar begått brottet för att komma ät köpeskillingen för egendomen i Elsass. Köpetandlingarne liksom en del andra. familjen, Kinck tillhöriga papper äro funna i Taupmanns evo, hvilket tyckes bevisa att icke Kinck, fader eller son, varit med om mordet, då de vid sådant fall behållit nandlingare sjelfva. Så långt brefskrifvaren. IIvad som ytterligare vestyrker att någon person i Paris spelat Gustave Kinks roll är att redan d. 6 d:s en person, som uppgifvit sig heta Kinck, hos en urmakare i Paris pantsatt sitt ur för 80 francs. Så blottställd kan emelertid icke gerna Gustave Kinck sjelf ha varit, allratelst som han skulle ha i Paris lyftat penningar för sin mor vid den tiden. Minnesgåfva. Besalhafvaren å ångt. Motala, kapt. Hiis, som i somras förde Upsalastudenterna från Göteborg till Kristiania, bar genom Upsalabestyrelsen fått emottaga ett vackert dryckeshorn, åtföljdt af nedanstående tacksamhetsskrifvelse: Upsala, den 10:de Septbr. 1869. Högädle Herr Kapten! De Upsalastudenter. som sistförflutna sommar gåstade Norges hufvudstad, erinra sig litfligt icke blott de angenäma dagarne i Kristiania utan ock de många bevis af välvilja, hvaraf de under sin färd blefvo delaktige. Att vi efter en snabb och beqväm sjöresa med stärkta krafter och i lifvad sinnesstämning kunde beträda norsk grund, derför hafva vi till stor del att tacka Eder, Herr Kapten. Emottag ock derföre jemte de uppriktiga uttrycken af denna vår erkänsla medföljande lilla minne. Det skall påminna Er om denna resa, då Ni säkert förde på en gång den oroligaste men tillika tacksammaste last Ni någonsin tagit ombord. Å Bestyrelsens vägnar, J. Å. Norblad. L. Å. Forssman. Yryckfrihet-åtal kommer att anställas mot Lardskrona tidn. för en i densamma införd arnkel mot läraren i Gjörloffska skolan studer. C. Barck. Egendomshandel. Från Cim brishamn skrifves: Sergeant IIOrney har i dessa dagar tilhhandlat sig egendomen Holmåkra med derå befintligt tegelbruk för en köpeskilling af 27.000 rdr, af landtbrukaren Ilaagen. Sjeolfhämnd och mord. Under denna rubrik meddelade vi i Thorsdagstidningen efter Kristianstadsbl. en hemsk ulldragelse, som nyligen skulle ha timat i Torsebro i Skåne. Härom skritves nu i Skånska Pn: Enligt hvad vi trån temligen iillforlitligt håll hört upsg fvas, lärer ryktet om den grulliga illgerni gen i Torsechiro varit betydligt ofverdritvet. lIett par tattare lära verkligen förekommit derStades för någon tid sedan och ätven fått litet på pelsen för iuskilligt af dem begånget skoj; men om nägra I Torsebro injalslagna ge-äger har man der icke någon vetskap, liN 1. .1 er