Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 26 September. Riksdagens här församlade revisorer likna Geijers kolargosse deri, att äfven för dem blir stugan stundom för trång. Då slås de digra räkenskapsböckerna ihop, de få ligga till sig, och sannerligen någon springer bort med dem. Revisorerna begifva sig ut i det fria, på inspektionsresor till Svältorna, till Wisingsö, till Waxholmsbefästningarne, men sluta på Danviken med inspekteringen för året. Tro icke att jag ogillar dessa okularbesigtningar; de kunna vara ganska nyttiga, när de utföras med sakkännedom. Jag har dock varit litet orolig med afseende på revisorernas förplägning under de ofvan omförmälda inspektionsresorna, men ännu åtminstone se de flesta rätt frodiga ut. Förmodligen bespisas de lika rikligt, om ej fullt så läckert, som medlemmarne i publicistoch konstnärsmötet i Göteborg, språkkongressen här och arkeologiska kongressen i Köpenhamn, och då går ingen nöd på dem, hvilket också alldeles icke är meningen, ty med tom mage arbetar ingen väl och grundligt. Ä Samtidigt med statsrevisorerna — riksdagens eliter för ögonblicket — har hufvudstaden besökts af ganska många utmärkta vetenskapsmän från främmande länder. Det är en heder för vårt land att det besökes at celebra främlingar, och det är i högre mening äfven nyttigt för oss sjelfva, vi som så gerna sätta ner hvad vi ega, att främlingarne åtminstone högt värdera ganska mycket som de här få se. Personer med hög bildning hitkomma för att studera folkundervisningen, och finna den ; aska väl ordnad, men sjelfva finna v. den m cket underhaltig, förmodligen emedan den ej framtränger med blixtens hastighet. Andra personer hitkomma för att studera vår lands ekonomiska ställning; de finna den vida bättre än i flera andra af naturen mera gynnade länder; men sjelfva anse vi den Åunder all kritik. Andra åter hitkomma för att stu dera vår statsförfattning; de finna den for trätflig och skulle gerna vilja byta sig till den; men, fastän vi ej vilja byta bort den, så äro vi dock missnöjda med den. Kanske, om vi närmare tänkte på saken, så är det icke så illa stäldt med oss, som vi stundom påstå när kårt gnatighetslynne kommer på oss.