Breflåda. En Insändare har i en längre uppsats hos Red. anhållit om meddelande af motiverna till en under de senaste dagarne samtalsvis mycket omordad engagements-uppsägning vid hr F. Strakoschs dramatiska sällskap. Uppsatsen är dock alltför vidlyftig och synes oss derjemte beröra förhållanden, som knappast kunna intressera allmänheten, hvarföre vi anse oss icke kunna villfara Ins:s önskan Detta så mycket mera som den ifrågavarande uppsägningen ännu icke torde vara en sådan fait accompli att icke den ännu skulle kunna upphäfvas. Vi instämma för öfrigt med Ins. deri, att den ifrägavarande artistens afgång utan tvifvel skulle menligt inverka på repertoiren, men omöjligt kunna vi förmå oss att tro, att, som Ins. med visshet påstår, missnöje med tidningskritiken varit ett af de kraftigaste skälen till uppsägningen. Skulle åter så verkligen vara fallet, anse vi detta helt enkelt för en nog långt drifven finkänslighet, ty den som icke kan förlika sig med en så human och öfverseende kritik som den Göteborgspressen städse egnat den ifrågavarande artisten, den tro vi sannerligen icke har rätt uppfattat sin ställning hvarken till konsten eller till kritiken. kn annan Insändare förmenar att uppförandet af Shakespeares ÅIlamlet, prins af Danmarke skulle förskafta hr Strakosch åtskilliga goda husistället för de vid ett och annat tillfälle nog fåtaligt besökta representationerna. Vi taga oss friheten att för vår del vara af en alldeles motsatt åsigt.