Göteborgsposten – 28 september 1869, sida 2

— Den Herkules jag nyss omnämnde. Den skönas man. Han förefallar mig alltid såsom en kerp, vakande öfver en dufva. — Jaså! svarade m:r de Blanche-Mibray tankspridd. — Han är en zigenare af rent blod och hon också. Han har berättat hela sin lefnadshistoria för min betjent, som lyckats vinna hans vänskap, och hvar afton tar honom med sig till krogen. — Har du tagit din betjent till förtrogen? — Nöden har ingen lag. Jean är en pålitlig gosse, som hvar afton drar försorg om att mannen blir grundligt berusad medan jag drömmer bort tiden sluten till hans hustrus hjerta. Det är först i daggryningen Fanpeluche tänker på att återvända hem, men då är jag för längesedan borta. — Du tror ju att de qvarstanna ytterligare åtta dagar i Auxene. — Ja, på denna tid hoppas jag hinna att ledsna vid äfventyret så att de i god ro kunna draga härifrån. Baronen suckade tungt. — Jag kommer egentligen att sakna den der lilla förtjusande flickungen med de rosenfärgade kinderna, hvilken efter jag nyss sade dig troligen kan göra anspråk att kallas de Maugeville, men det finns många små varelser, som kunna kifvas om den äran. De Maugeville lät höra ett cyniskt skratt. (Fartao Y