Göteborgsposten – 28 september 1869, sida 1

han var mod sin herre på jagt äta tillsammans med denne. Men i dag hade hans omkring 30 år gamle husbonde ba. ron de Planche Mibr:y haft sina för förridaren okända skäl : begrep icke att en kusk bör tålmodigt vänta sin herre utan svor ock viisnades förfärligt samt stampade af otälighet på den sivulagda gården så att det gaf eko vida omkring. — Det är icke värdt att ni blir så otålig, herr Fanfare, sade stall dräången, baronen är i spelsalen och der glömmer mun lätt bort att hålla reda på tiden. — Det hindrar ej, svarade Fanfare, vägen häremellan och slottet de Planche-Mibray att vara fulla sex mil lång. — Det förstås. Baronen vill kanske jaga i morgon. — Han jagar väl alla dagar. — Nej, inte alltid. Nu blir det mig omöjligt att iordningställa det som behöfs för jagten i morgon. att qvarlomit 12 1 och groomen på slottet. Fanfaro — Navil, svarade store Jacques — detta var stalldrångens namn — då blir det inte värre än att han into Jagar i morgon. Panfare svarade blott med att svära och sparka ännu högljuddare. — Baronen har ätit middag i sällskap med m:r de Mangeville, med hvilken han är bekant sedan de båda tjenade vid regementet, derför ha de kanske så svårt att skiljas från hvarandra, återtog store Jaques. — Det är nog sant, mumlade Fanfare, men m:r de Planche-Mibray, är en hederlig karl och m:r de Maugeville