halften af November. Till Rom ha redan anländt femton främmande biskopar, för att afvakta ekumeniska mötets sammanträdande. Man tror nu icke, att detsamma skall komma att vara längre än oll April. De till mötet väntade amerikanska biskobarne äro utan tvifve! de rikaste. En bankir från St. Louis skall nedsätta sig i Rom och bo der, så länge kyrkomötet varar för att ombesörja deras penningeangelägenheter. Grefve v. Beust har anländt till Minchen, der han haft en lång konferens med lurst IIOhenlohe. I Böhmen ha af 36 kända landtdagsval 34 fallit på czechiska kandidater. Senare Post. Det ohyggliga mordet i Prantin, hvarom närmare uppgitves på ett annat ställe, sysselsätter i förening med pater Ilyacinthees skrifvelse (se ofvan) hela den franska pressen. Pays finner densamma beklaglig? och tilligger att Lumennais tall började på samma sätt, Public och Francer? uttala sig välvilligt om paterns förklaring, och Libertå samt Opinion Nationale skänka den sitt fulla bisall. De flesta af de andra tidningarne inskränka sig till att beteckna skrifvelsen såsom ren vigtig händelse både i religiöst och poliuskt hänseende. Presse hänvisar på den arliga väg, på hvilken Hyacinthe inslagit. Gaulois säger den vara en af denna tids största politiska händelser. Opinion Nationale anmärker: Under denna seghetens och den moraliska förnedringens tidehvarf kunna vi icke tillräckligt skänka vårt bifall åt denna idla protest, som sker i samvetets och frihetens namn. Såsom menniska och kristen väg rar pater Ilyacinthe att underkasta sig den jernhårda disciplin, som tynger på prestens ;ch munkens samvete. De ärliga ur alla parier, af hvilken tro de än må vara, måste ed zlädje helsa denna modiga och storsinnade andling, som är tecknet at det religiösa med vetandets återuppvaknande, hvilket ännu i dag ålles sånget i en stelnad hierarkis och föråldrade bruks hand?. D. 21 Sept, årsdagen för utropandet at 1792 års republik, egde i Paris en bankett um, hvilken bevistades af de båda Arggo, Gustav Floureus, Habenick och andra. Från Schweiz meddelas, att d. 20 d:s i Genåve ett nationalt minnesmärke aftäckts till erinring af denna kantons inträde i det schweiziska förbundet. Efter aftäckningen samlades Gåeneves befolkning i stadens olika qvarter till en bankett på öppen gata, hvilket gaf festen en egendomligt folklig karakter. I Lausanne afslöt fredkongressen d. 18 d:s sina arbeten med antagandet at en resolution, som innehåller hufvuddragen af fredsapostlarnes program. Kongressen förklarar deri ånyo, att den sociala frågan ej kan skiljas från den politiska, att den ena icke kan lösas utan den andra. Det är samfundets pligt att oaflåtligt sysselsätta sig med de alllmänna vilkoren för arbetet och omsättningen, för att afbjelpa de otaliga svårigheter, som i våra dagar tynga på samfundet, utan att likväl förgripa sig på den individuela friheten. Fredsvännerna uppställa derför följande politiska vilkor, hvilka måste vara uppfyllda för att en verksam ekonomisk reform skall kunna inforas: I. Insättandet af en republikansk tör bundsregering (for hela Europa); 2. Omedealbar omrostning af folket ang. lagarne; 3. Skolans och kyrkans särskiljande ochetvurg ää, kostnadsfri undervisning för alla bildn ngsgrader af båda könen; 4. De stående härarnes afskaflande och ersättande, med milis; dödsstraffets upphätvande; 5. De indirekta skat ternas afskaffande af aflo-ning genom en direki progressiv beskattning. Hederspresidenten Victor Hugo framhöll i sitt afslutningstal den dekreterade oålskiljeligheten med den socialistiska och den politiska frågan. Ilan ville, att republiken och socialismen skulle omtamna hvarandra. Ian uttalade sig om qvinnornas och barnens rätts heter och om individens suveränitet, hvilken var likabetydande med frihet. Detta var lika vå republikens som socialismens grundsatser. De borde desto hbeldre sluta sig till-am mans, som de båda bade en gemensam fiende, det hnf vudlösa odjuret med de tusende klorna?, hvilket tyngde så svårt på det menskliga sam fundet, detta ohyggliga törkroppsligande af sabelväldet och despotismen, som underkufvade och utsög verlden, som lägger handen på vår mun och stoppar den i vår ficka (starkt bifall), och hvilken på sin sida ha millionerna, budgeterna, domarena, presterna, civillistorna, härarne och — icke ett enda folk. Detta är den fiende, som för ögonblicket herrskar, styr och — vandrar hådan?. (Altmän sensation.) Till slut bragte talaren framtidens revolution sin helsving. I Italiens hufvudstad öppnades d. 23 d:s den internationala läkarekongressen. Tilt presidenter utsågos Bouillard (Paris) och Fi.