Göteborgsposten – 23 september 1869, sida 2

så reda på. När en flagga, som Dannebrogen, i sex och ett halft århundrade varit ett nationalmärke är det icke underligt att man är mest böjd för att tro, det Vår Herre sjeit ätit den falla ned från himlen, men när en ntionalsång är några få tjugotal år gammal. har det sig ofta icke lätt att uppspåra dess härkomst och når man slutligen upptäcker den törvånas man ofta ötver att hitta på den, just der man aldraminst tänkt på alt söka den, I nationalsångerna, hvari det långt mera kommer an på stamuingen än på tanken, blir melodien alltid det vigtigaste och orden endast en bisak. Man har sett menniskor draga ut till strid på lif och död efter melodier till romanser, vaggvisor och sånger lånade från deras egna fiender. Texten till napoleonidernas stridssång Partant pour la Syrie år en innerligt flack och obetydlig liten romans om den unge och vackre riddaren Dunois, som, i det han drog ut på korståg, bad madonnan skänka honom den skönaste qvinna och göra bonom till den tappraste mar. Urtexten till den amerikanska national sången Jankee doodle är en allting annat än inspirerande vaggvisa som ordagrannt ötversatt låter så här: