Han gick utan att ha talat med herr dEscorval. Han hade motstatt frestelsen att bemäktiga sig brefvet. Det var på dagen en månad efter m:me Blanchees död. : Utsträckt på en divan i sitt bibliotek var hertig de! Sairmeuse sysselsatt med att läsa, då hans kammartjenare I Otto kom och förkunnade honom, att en budbärare från herr Maurice dEscorsal anländt för att i hertigens egna händer lemna ett bref från nyssnämnde person. Martial reste sig i ögonblicket. — Är det möjligt! utropade han. Han tillade hastigt: — Låt budbäraren inträda. En groflemmad karl med rödt ansigto, hår och skägg, visade sig samt räckte ödmjukt fram ett bref. Martial bröt sigillet och liste: Jag har räddat er, herr hertig, då jag ej ville igenkänna den anklagade Mail... Hjelp mig ni i er ordning! ... Jag behöfver i öfvermorgon, innan middagen, 260,000 francs. Jag har haft nog förtroende till er heder för att skrifva detta till er! ... Maur ice dEscorval. Under nära en minut stod Martial förbryllad . derefter rusade han plötsligt fram till bordet, satte sig att krifva utan att märka att budbäraren öfver hans axel läste hvad han skref... Min herre! Ej i öfvermorgon utan redan i afton. Min förmögenhet tillhör er. Jag är skyldig er detta för det adelmod ni ådagalade