— genom att draga er tillbaka, då ni under Mais trasor igenkände er gamle fiende, nu er tillgifne vän. Martial de Sairmeuse. Han hopvek med soberaktig ifver detta bref och öfverlemnade det tillika med en louisdor åt budbäraren ... — So här svaret, sade han, skynda er... Men budbäraren rörde sig ej ur fläcken. Han smög brefvet i sin ficka, derefter lät han med en häftig åtbörd sitt röda hår och skägg falla ... — Lecoq! . .. utropade Martial, blekare än döden. — Ja, Lecoq, monseigneur, svarade den unge polisagenten. Jag behöfde revanche, min framtid berodde derpå... jag vågade efterapa, mycket illa det medgifves herr dEscorvals handstil... ; Då Martial teg fortfor han: — Jag bör för öfrigt säga herr hertigen, att på samma gång jag i rättvisans händer öfverlemnar den egenhändigt skrifna bekännelsen om herr hertigens identitet med Mai, skall jag lemna bevis på monscigneurs fullkomliga oskuld. Och för att visa att han ej var okunnig om något, tillade han: — Sedan fru hertiginnan är död kan det ej bli fråga om hvad som tilldrog-sig i Borderie. Åtta dagar derefter utfärdades verkligen af herr Segmuller ett frikännande för hertig de Sairmeuse... Utnämnd till den befattning han eftersträfvade, hade