Göteborgsposten – 22 september 1869, sida 1

en stare som envisades att ropa: Camille! ... hvar är Cahille? — Det är klart, återtog Lecoq helt högt, att om m:me Milner, som är tyska och har den mest pronoucerade tyska accent, hade dresserat denna fogel, skulle han ha talat tyska eller åtminstone haft sin egarinnas accent... Alltså hade hon kort tid förut fått den i present... af hvem? Pappa Absinth började bli otålig. — Allvarsamt taladt, yttrade han, hvad är det ni säger? — Jag säger, att om någon, man eller qvinna, i hotel de Sairmeuse bär namnet Camille, så har jag mitt materiella bevis... Se så, pappa Absinth, framät.. Utan ett ord till förklaring förde han sin kamrat med sig vidare. Hunnen till rue Grenelle-Saint-Germain, stannade Lecoq framför ett stadsbud som stod med ryggen stödd mot en vinhandlares butik. — Min vän, sade han till honom, gå till hotel de Sairmeuse, begär att få tala med Camille och säg att en onkel väntar här... — Men, min herre... — Huru! har ni ej gått ännu? ... Stadsbudet aflägsnade sig, Lecos hade formulerat sin fras så, att den kunde ha afscende på en karl eller ett fruntimmer, hvilket som helst. Då båda polisagenterna hade gått in i butiken, och pappa Absiuth hade jemt och nätt haft tid att taga sig ett glas då stadsbudet kom tillbaka.