Göteborgsposten – 22 september 1869, sida 1

handla så. Man hade akrattat åt honom så mycket i palatset, man hade hånat honom så mycket för donna historia om en förnäm herre klädd som gatstrykare, att mången i hans ställe skulle ha uppoffrat sin öfvertygelse af fruktan för att synas löjlig. — Och när skall ni tala med min herre? frågade Lecoq. — Genast. Domaren öppnade redan dörren till sitt kabinett, då den unge polisagenten hejdade honom. — Jag har ännu en ynnest att utbedja mig af er, min herre, sade han... ni är så god, ni är den förste som haft förtroende för mig. Y — Tala. : — Nåväl! min herre, jag ville bedja er skicka mig med några ord till herr descorval ... Blott några obetydliga ord, förkunnande till exempel att den anklagade undkommit . .. jag skulle öfverbringa honom denna underrättelse och då... Oh! frukta ingenting, min herre, jag skall vara försigtig. — Må göra! svarade domaren. När Lecoq lemnado sin chefs byrå, hade han alla möjliga medgifvanden och dessutom en biljett från herr Segmuller till herr dEscorval i fickan. Hans glädje var så stor, att han ej låtsade märka de speord man slungade åt honom längs korridoren i polisprofekturen. Mon på tröskeln väntade hans fiende Gåvrol, kallad generalen, på honom. A