Göteborgsposten – 21 september 1869, sida 2

Det måste också erkännas att man ute tjenade hans intressen beundransvärdt väl. Alltid blef Lecoq förekommen af Otto, denne hemlighetsfulle medbrottsling som han anade och ej kunde gripa. I la Morgue liksom i hotell Mariembourg, hos Toinon, Polyto Chupins hustru, likaväl som hos Polyte sjelf, öfveri allt kom Lecoq två timmer för sent. Lecoq snappade upp den gåtfulle anklagades korrespondens; han anade nyckeln till chiffern, men det tjenade honom till intet. En man, som i honom enat en rival eller gnarare en blifvande herre, förrådde honom. Om den unge polisagentens besök hos juvelhandlaren och marquisinnan dArlange ej ledde till det resultat han hoppats, var det emedan m:me Blanche ej köpt de örhängen hon ber i Peppardosan; hon hade bytt sig till dem af en af sina väninnor baronessan de Watchau. Att slutligen hertig de Sairmeusce försvinnande ej väckt uppseende i Paris berodde derpå att, tack vare hertiginnan, Otto och Camille, ingen i hötel de Sairmeuse anade hans frånvaro. Alla domestikerna trodde att deras herre var sjuk och höll sig på sitt rum, hvarje dag bar man upp alla hans måltider. i Tiden förflöt sålunda och Martial väntade att bli förd inför assisdomstolen och dömd under namnet Mai, då det välvilligt erbjöds honom tillfälle att fly. i Alliför slug för att ej ana snaran hade han i fångvagnan några minuter af den pinsammaste tvekan... ; Han vågade dock steget, förlitande sig på sin lyckilga stjerna ,.. I l