Göteborgsposten – 21 september 1869, sida 2

ILlILOG. Den första framgången. Fri och utan all sara i sitt hotell, midt ibland sin talrika hetjening hade hertig de Sairmeuse i triumferande ton utropat: — Vi ha narrat Lecoq! Deri hade han rätt. Men han trodde sig för alltid vara befriad från denne spårhund med fint våderkorn, och deri hade han orätt. Den unge agentens lynne var ej sådant, att han med deriag. Redan då han trädde in hos Tabaret, började han återhemta sig från sin första nedslagenhet. När han lemnade denne erfarne spanare, hado hun återfått allt sitt mod och kände cu energi, hvarmed han tyckte sig kunna trotsa verlden ... — Nåväl! ... gubbe, sade han till pappa Absinth, som vankade vid hans sida, ni har hört herr Tabaret, allas vär mästare? Jag hade ritt. Men den gamle polismannen delade ingalunda hans entusinsm. — Ja, ni hide rätt! svarade han i ömklig ton. — Hvad ha vi förlorat? Hvad ha vi att ångra? Tre felsteg, Naval! jag skall förbyta i seger vårt nederlag i dag.