Göteborgsposten – 21 september 1869, sida 1

2———— Men innnan han lemnade polisvakten, hade han lyckats kasta en biljett in till enkan Chupin, som var innesluten i fåvgrummet för qvinnor. Sålunds då Lecoq full af förhoppningar ankom till polisvakten vid place dItalie efter undersökningen i Peppardosan, var han på förhand slagen af min som voro honom underlägsna i skarpsinne, men hvilkas slughet var jemngod med hans. Martials plan var bestämd och han utförde den med en förvånande skicklighet. Insatt i cellen gjorde hertig de Sairmeuse sig beredd på instruktionsdomarens besök då Maurice dEScorval inträdde ... De kände igen hvarandra. Båda två blefvo lika upprörda, och det blef ej något förhör af. Men strax efter Maurices afresa, försökte Martial beröfva sig lifvet. Han trodde ej på sin gamle fiendes ädelmod ... Men då han följande dag i stället för Maurice fann herr Segmuller, var det en inre röst som sade hopom: Du skall bli räddad. Då började, mellan instruktionsdomaren och Lecoq å ena sidan och den anklagade å andra, denna strid, i hvilken ingendera skulle bli segervinnare. Martial insåg fullkomligt. att faran kom från Lecoq ensam, och dock kunde han ej harmas på honom för det. Trogen sin karakter som bjöd honom att göra rättvisa äfven åt sina fiender, kunde han ej afhålla sig från att beundra det förvånande skarpsinnet och ihärdigheten hos denne unge polisagent, som ensam stred för sanningen mot alla,