Göteborgsposten – 20 september 1869, sida 2

Senare Post. Det står och väger mellan Spanien och Förenta Staterna i den cubanska saken. Den amerikanske statssekreteraren mr Hamilton Fish emottog häromdagen sändebudet från den revolutionära regeringen på Cuba och hade med honom ett långt samtal. D, 21 aug. skrefs från Filadelfia till Times följande: Det finnes goda skäl att antaga, det amerikanska regeringen är i färd med att göra en frontförändring i den cubanska frågan, i det hon visar sig vänligare mot insurgenterna och mindre ängslig för, att Spanien skall lyckas undertrycka upproret. Den cubanska sakens anhängare i Newyork och Washington påstå sig halva vunnit presidenten för sin åsigt om det riktiga i att erkänna Cuba som krigförande makt, så framt upprorspartiet kan upprätthålla kampen tills December, då kongressen sammanträder. Om denna förutsättning inträffar och upproret således vid den tiden ännu är vid lif, har presidenten enl. deras försäkran lofvat, att han i sitt budskap till kongressen skall förorda Cubas erkännande som krigförande makt. Om sakernas ställning på sjelfva ön är det svårt att få någon säker vetskap, emedan båda partierna täfla om att skicka en mängd falska nyheter till Amerika. Tidn. Diario i IIavannah yttrar i sin månadsöfversigt för Augusti, att den tyvärr ej kan meddela några glädjande underrättelser om upprorets undertryckande, men bekräftar dock, att spanjorerna ha obestridligt öfvertaget i den östra och mellersta delen af ön. Med anledning af denna korrespondens uppmanar Times för d. 11 d:s i en ledande artikel Prim och Serrano att göra sig at med ön och icke bortslösa mera menniskor och penningar på en besittning, hvilken valdrig kan inbringa en hundradedel af, hvad som förlorats på försöket att bevara den. Det stora Citybladet har som bekant kallt fiskblod i ådrorna. Ett kejserligt dekret offentliggör den mellan Frankrike, Portugal, Brasilien och Hay ti ingångna öfvenskommelsen om anläggningen af en international telegratlinie. Turkiets sultan fordrar, att v. konungen af Egypten skall ingå på följande fordringar, under det han i motsatt fall skall få erfara sultanens hela vrede: 1. Att den egyptiska armåen minskas till 30,000 man; 2. Att de detta antal öfverstigande bestälda tändnålsgevären kontramanderas. Afvenledes skola kontrakter om de under byggnad varande pansarfartygen upphäfvas; 3. Att skatterna bli upptagna i sultanens namn och med hans tillåtelse; 4. Att budgeten årligen förelägges sultanen; 5. Att sultanene fullmakt skall infordras för upptagande af möjliga utländska lån; 6. Att v. konungens regering icke skall underhålla någon direkt och officiell förbindelse med främmande makter; 7. Att en bättre behandling än hittills blir de muselmän till del, hvilka på sina vallfärder passera Egypten.