Från IlIufvudstaden. I Tidskrift för hemmet egnas den tysta skolan af sign. Esselde ett välvilligt omnämnande, hvarur vi meddela nedanstående enkla men rörande skildring: Tysta skolan i Stockholm står sedan flera år under drottningens särskilda beskydd och har äfven fått mottaga många bevis på prinsessan Lovisas hjertegoda sinnelag. Ej underligt derför, att också de stumma ville tala ett deltagandets och tacksamhetens ord till den höga bruden. Underrättad om denna önskan stannade drottningen utanför Tysta skolans port, då hon förmälningsdagens morgon förde prinsessan Lovisa in till staden. Lilla Ellen, ett skönt barn, med milda, sorgsna ögon, närmade sig vid föreståndarinnans hand, hoppade upp på fotsteget till den öppna vagnen, räckte prinsessan en herrlig blonisterbukett och tecknade med de mjukaste uttrycksfullaste åtbörder välsignelsen öfver den unga furstebruden. Tårarne i brudens ögon vittnade om det intryck, det lilla uppträdet gjort, och då, vid uttåget till Haga samma afton, de nyförmälda läto sin vagn stanna utanför Tysta skolan och kronprinsessan helsade med lilla Ellens bukett upp till barnskaran i fönstren, tycktes det dem vara ett löfte att den ädla furstinnan ännu i sina nya, ansvarsfulla förhållanden skall behålla ett litet rum i sitt hjerta för äfven de mest vanlottade af Sveriges barn. — De kadetter, som under förflutna sommar varit ute å öfningsexpedition med fregatten at Chapman, hafva i Thorsdags återkommit till hufvudstaden. — I N. Dagl. Alleh. läses: I Thorsdags afled i hufvudstaden sjökaptenen Carl Fahlan der i en ålder af 74 år. Född på Sveaborg, var han em af de många finnar, som efter det olyck liga finska krigets slut, då Finlands handel och sjöfart voro i ett förstördt tillstånd, hitflyttade och här 1811 började sin sjömannabana. Sveriges sjöfart blef vid denna tid lifligare, och Fahlander idkade oafbrutet sjöfart häri från i 43 år och derunder som befalhafvaren 35 år. För 15 år tillbaka upphörde han dermed, sedan han i många år fört skeppet -Eether för handelshuset Schön C:o här: städes, under nästan ständiga resor på Brasilien. — Den vid Stockholms rådstufvurätt under de senare 20 åren såsom rättegångsbi trädr i åtskilliga mål bekante f. d. kaptenen vid Westgöta-Dals regemente Carl Adam Siltverhjelm afled i Onsdags vid en ålder af 69 år, berättar Dag. Nyh. — Den sällsynta företeelsen af en ny svensk Originalprodukts gående öfver scenen torde vara förtjent af ett allmännare intresst och vi meddela derföre efter Post-tidn. följand. närmare redogörelse för det i Thorsdags å Dramat. teatern för första gången gifna stycket Mästa Fröjd: . Egentligen andra akten af bröken Elisabeth berättigade till förhoppningar för framtiden, förhoppningar, som Mäster Fröjd likväl ej alldeles motsvarat. Erik, son till en skräddare och spelman, mäster Fröjd, har förälskat sig i ky rkovärdens dotter Kyrkorärden, lika rik som skräddare-spelmannen är fattig och lika uppblåst af högfärd som den sednare är ödmjuk och anspråkslös, kör bort Erik, som tagit tjenst som dräng hos honom, då han upptäcker att drängen vågar älska Margaretha, dottern i huset. Erik låter värfva sig till soldat och kommer som korporal på besök i hemmet. Kyrkovärden betinner sig händelsevis hos mäster Fröjd. Han meddelar på ett retsamt sätt Erik underrättelsen, att hans dotter skall gifta sig med en rik bonde. Den unga korporalen drager sin huggare och riktar ett hugg mot kyrkovärden, men träftar i stället sin gamla fader. Kyrkovärden skyndar att tillkalla vittnen. 1 andra akten rustar man till bröllop hos kyrkovärden för hans dotter. Triumferande underrättar kyrkovärden dottern, att Erik dömts till två års fästning. Hon yrkar på uppfyllandet af ett fadrens löfte att före brölloppet föra henne till den fängslade Erik. Fadren vägrar och erkänner, att han uppdiktat berättelsen om sitt ekonomiska obestånd för att förmå ee