A —— — ty annars skulle han icke förmått att slå Carl Anders Larsson ur brädet. Troligen har han bland annat tagit privatbankernas förgörelse på entreprenad. Huru valet till riksdagsman för städerna IIudiksvall och Söderhamn kommer att slå ut, blir af särdeles intresse, icke dertöre att det är två kandidater som täfla om förtroendet, utan derföre att de begge städerna täfla om bvilkendera eskall ligga öfver den andra och kunna producera de flesta rösterna, icke den bäste riksdagsmannen. Händelsen fogade så att vid sistlidne riksdag sutto tre Hudikar i kammarne, nemligen sabriksidkaren E. Frisk och apotekaren J. Brun, begge invalda i Första kammaren at Gefloborgs landsting, samt häradshöfd. Staaff, invald i Andra kammaren. Nu tycka Söderhamnarne, att detta är för mycket blommor tagna ur Hudiksvalls anspråkslösa örtagård, och detta Overgreb — ty hvad är det väl annat — bör stäsjas. Hvad skall väl historien säga om dessa representativa tvillingstäder ifall den ena åstadkommer tre, men den andra ingen riksdagsman? Jo, naturligtvis att i den ena var rik tillgång, i den andra total brist på statsmän. Söderhamn anstränger sig nu for att ur sitt eget sköte kunna taga fram en kandidat. Han är funnen, en hedersman, tyst och foglig, men olyckan är den att han alls icke vill bli riksdagsman utan föredrager det stilla lifvet i Söderhamn, och ber så hjertebevekande att få bli hemma; men sannolikt förgäfves. Det beror nu på, antingen Hudiksvall eller Söderhamn skall kunna så upp de flesta valmännen på rådstugan den vigtiga dagen. Ni känner redan huru ovisst det är om hertigen af Dalarne fortsätter resan med Vanadis till Alexandria. Man antager nästan såsom såkert, att hertigen återkommer hit före Suez-kanalens högtidliga öppnande. Deremot omtalas såsom en möjlighet att prins Oscar kanske låter öfvertala sig att mottaga v. konungens af Egypten inbjudning. Men en sådan resa lärer icke kunna aflöpa för mindre än 30,000 rdr — om den stannar dervid. Förhål iandet lärer vara att v. konungen visserligen betraktar alla de inbjudna furstliga personerna såsom sina gäster, mottager och låter logera dem på det aldra utmärktaste sätt, men au hans trogna undersäter hatva en alldeles ra sande åtrå efter presenter, och ega en utmärkt talang att tillika på ganska fyndigt uttänkta omvägar godtgöra sig tör, deras monarks orien taliskt storartade gästfrihet. Om nu prins Oscar anser sig bättre kunna använda den nyssantydda summan hemma, och följaktligen icke reser, så är derom visst intet att säga. I ett föregående bref vidrörde jag med några ord sabriksoch handelsfirman Aug. Bergmans fallissement — det största som på länge här inträffat, och tillika det mest oväntade, så väl hade dess chef hr Been förstått att sköta husets kredit. Den ansågs också ända tills ew par dagar före katastrofen ÅFaf prima sort. Det var bekant att den störste delegaren i huset, notarien i rådhusrätten R. 0. Bergman, en bror till husets aflidne grundläggare, egde en högst betydlig förmögenhet, som han hade satt in i affärerna och det antogs att han afven följde dem med stor uppmärksamhet. Nu befinnes det att han haft elt obegränsadt förtroende för sin kompanjon, och at honom blifvit så missledd, att han — hr Bergman — icke heller förr än ett par dagar före katastrofen om möjligheten at en sådan hade den ringaste aning. Han får nu tör sin godtrogenhet plikta med förlusten af sin förmögenhet, desto smärtsammare som han är en ärans man och eger en mycket talrik familj. — Jag omnämnde firmans stora kredit. Dess vexlar ansägos alltid af prima qvalitet, och de hus som firman drog på i utlandet voro ätven de respektablaste. Riksbanken har länge köpt firmans vexlar dragna på hus i utlandet, och alltid lätt kunnat åter sälja dem. Derfore har det händt att vexlar som bankens vexeldeputerade köpt af hr Been icke utsändts till accept, för att inbespara den dervid uppkomi mande utgiften; men det är stridande mot reglementet, och när riksbanken nu innehar nå