Göteborgsposten – 16 september 1869, sida 2

Article Image
; IIvarjehanda. En vigilant grefvinna. I Paris finnes en viss hyrkuskfamilj Schumacher, om hvilken tidningarne förut haft mycket att berätta, enär af de båda barnen dottern blifvit den förnäma och rika markisinnan dOrvault under det sonen förra året blef skickad på galererna, hvarifrån han dock lyckats rymma. Orsaken hvarföre det värda äkta paret denna gång omtalas är en serie af bedrägerier, för hvilka det varit utsatt. Den som utöfvat dem är en föregifven grefvinna Jordan Poniska, född grefvinna Osten-Sacken, som på grund häraf varit inkallad för korrektionstribunalet i Paris. : Om förspelet till dessa bedrägerier berättade hustru Schumacher inför domstolen följande: I April eller Maj 1868, tre månader efter det min sons dom fallit, presenterade sig en dam hos oss under namn af grefvinnan Jordan Poniska, beslägtad med familjen Osten-Sacken; hon berättar oss att hennes man vore general, hennes far egare af hela byar i Polen, att hon sjelf rådde om millioner, vore presenterad vid hofvet och nära lierad med kejsarinnan och för att bevisa oss sanningen af allt detta, gaf hon oss sitt visitkort, hvarpa stod hennes namn, hennes titel och en grefvekrona. Ilon berättade oss att hon hade en verklig passion för att göra godt, att hon tillbragte sitt lif med att lindra andras olyckor, att vår sorgliga ställning intresserade henne, att hon kommit för att trösta oss och säga oss att hon skulle åtaga sig att utverka nåd för vår son. För detta ändamål visade hon oss en mängd bref, innehållande de mest lifliga tacksamhetsyttringar, nedskrifna at personer, dem hon skulle ha bevisat stora tjenster. På hennes begäran öfverlemnade vi åt henne en nådeansökan, som vår son hade skrifvit i arresten och som skulle åtfölja hennes egen skrifvelse till ministern; hon tilllade att hon på förband talt vid denne om saken och att en lycklig utgång vore säker, enär hon hade ministerns bestämda löfte. Någon tid bortåt inrapporterade hon till oss de många steg, hon hade gjort för att utverka vår sons benådning; vi skulle icke komma att ha några pekuniära utgifter i och för saken, det blefve, sade hon, hennes affär, hon skulle ombestyra allt. Nu vidtager en kedja bedrägerier, om hvilka vet, hvilket man mest skall råka i förunettdera bedragerskans fräckhet eller de bedragnas lättrogenhet gentemot dessa bedrägeriers plumpiga beskaftenhet. Vi se här en grefvinna, vegarinna af flera millioner och hvars far eger flera byar i Polen, börja med att låna 100 fres af ett fattigt folk, under förevändning af, att 80,000 fres, som hon väntade hemifrån, ännu icke intlutit; dessa 100 fres som nödvändigt fordrades till lösen af benadningsbrefvet och som den rika beskyddarinnan icke kunde påträffa i sin egen kassa. Makarne Schumacher lemna henne denna summa. Men det är ännu ingenting; man stiger nu ner till lån på 30, på 20 t till betalning af tvätträkningar, till län på 2 res, på 1 fres 35 centimer, för att betala lagning af skor, tillhörig en grefvinna-millionärska, som är presenterad vid hofvet och intim med kejsarinnan; de hederliga makarne Schumachers förtroende vacklar ändå icke. Hustru Schumacher tager tillochmed konuition hos den rika grefvinnan som kokerska och gör utlägg för nödiga inköp allt i väntan på de 80,000 fres, som ännu icke höras af. Men detta är icke allt. En dag kommer grefvinnan till sina klienter och berättar för dem att en af hennes slägtingar kommer till Paris och skall bo hos henne, men att det fattas henne möbler till ett rum. De hederliga Schumachers låna henne möbler, sängkläder och allt hvad som för öfrigt behöfves. Mor Schumacher egde förutom dessa saker äfven några smycken. Den intlytelserika beskyddarinnan, som kommenderar millioner, men olyckligtvis saknar sådane smycken kommer för att säga henne, att hon måste infinna sig hos ministern (alltid i och för benädningsaffaren!) och hon behöfver några smycken. Mor Schumacher lånar henne en guldkedja med en diamant, som ensam är värd 400 tres, en ring med äkta perlor och ett korallarmband. Den charmanta grefvinnan hade också satt sig i besittning af ett ur, som fader Schumacher emellertid hade den lyckliga tanken att icke vilja låna ut och som han derföre tog tillbaka. Penningförskotten, lånen af möbler och smycken, utläggen för lifsförnödenheter kunde nu beräknas till c:a 1,500 fres; benådningen lät icke höra af sig; de 80.000 fres en lika så litet; mor Schumacher beslutar sig då för att blygsamt tala om någon liten afbetalning; från den dagen fanns det icke mera någon möjlighet att få tillträde till fru grefvinnan, som för öfrigt snart fick flytta ur sin våning, då äfven husvärden fick klart för sig att den insinuanta grefvinnan helt enkelt var en äfventyrerska. Då rättegången iföljd af makarne Schumachers anklagelser skulle börja, fann grefvinnan för godt att göra sig alldeles osynlig, sedan hon dock först vid ett förberedande polisförhör t bevisa äktheten af sin grefvinnetitel och med förakt tillbakavisat det der folkets lumpna beskyllningar. Det har sedermera upplysts, att hon flera gånger varit dömd som bedragerska i storhertigdömet Baden, i Sachsen och i England. För sina bedrägerier mot makarne Schumacher dömdes hon till 3 års fängelsestraff, hvilka nog skola göra henne godt — om man bara får tag i henne. 0 AEREERERSRE RTREE 2 ESAIAS ARNES BIS SEEN KARA AE ARR EE

16 september 1869, sida 2

Thumbnail