Göteborgsposten – 16 september 1869, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. Från Stockholm. Klockstölden i Berzelli park. hörre postexpeditören Jachzus, hvilken för omkr. 5 dagar sedan häktades såsom skäligen misstänkt att hafva begåte den djerfheten att från en i Berzelii park å ett säte inslumrad person tillgripa ett fickur med kedja, allt af guld, förevar i Lördags åny till ransakning i poliskammaren. Då Jachiwus greps i Storkyrko-brinken, liksom då han till första polisförhöret instäldes, förebar han såsom skäl för sin budskickning till Dagbladskontontoret, att han väntade der utbekomma svar å en till tidningen Aros i Westerås atsänd begäran om införande af en annons i samma tidning. Nu har på derom gjord förfrågan svar an kommit, att denna förevändning, såsom man natur ligtvis hade allt skäl att förmoda, är diktad. Vid första förhöret påstod Jacheus helt fräckt, att han kommit ifrån sin uppbördsbalans såsom t. f. postexpeditör endast genom att från befattningen entledigas. Nu har emellertid till p oliskammaren ingått den underrättelsen att J. blifvit af kgl. kammarrätten dömd till laga ansvar, 4 månaders fängelsestraft, för ifrågavarande försnillning, hvilken bestraffning han dock ännu icke undergått. Beträffande stölden af klockan så nekar Jachwus fortfarande härför. Ransakningen anstår derföre för åstadkommandet af ytterligare bevisning. Forsal-kningsbrott. Ransakningen med förre landskanslisten A. W. Winterbäck, förut här omnämnd, afslutades i Tisdags. Före domens afkunnande inlemnade W. ett längre skriftligt anförande, deri han än förklarade sig skyldig, än oskyldig till de brott, hvarför han stod tilltalad; han anhöll i denna skrift att bland de från honom tillvaratagne saker, två par strumpor, en sabel, ett paraply, ett par kalsonger och ett exemplar Girondisternas historia måtte återställas till sina respektive egare, hvilkas namn han uppgaf; han förklarade att han ej ville sky några medel, ej ens list, för att godtgöra de bedragne de förluster de lidit; han skulle bestyra om detta, och sedan skulle han, sedan han pinats och lidit, försvinna som ett af törstiga vampyrer uppsuget offer. W. slutade sitt skriftliga andragande med att uttrycka sin förundran öf att något sådant som fängelsestraff funnes till, förmenande att man genom dettas undergående ovilkorlisen skulle gå förlorad för menskligheten genom att idera bli ett barn eller en Don Quixotte. — Winterbäck dömdes för de at honom begångna förfalskningarne, att hållas till straffarbete i 2 år. Den dömde förklarade sig missnöjd med utslaget. Mordförsöket å ingenior Lindenetona. Rankningen med för detta brott tilltalade och häktade rnvägsarbetaren Petter Olsson-Lustig fortsati ags. Prof. Santessons denna dag ingifna lakarebetyg innehöll i korthet att haglen ej kunde uttagas ur kroppen på den sårade, men att denne troligen ej skulle komma att för framtiden lida nåsot men af desamma. Två banvaktare hördes härefter, och omvittnade desse att de vid flera tillfällen hört den anklagade yttra, att han skulle skjuta hr Lindencrona. Af vittnena blef fången, efter framställd fråga: huru det stod till med hans hustru? underrättad att denna redan för 14 dagar sedan aflidit, som det antogs, af sorg öfver mannens förtviflade gerning. Underrättelsen tycktes lifligt uppröra mannen, hvilken ifrigt efterfrågade hvem som skötte och såg efter barnen. — Den vidare ransakningen uppsköts på 8 dagar.