kade ouppmärksammadt förbi vår publik, och den förlusten var i det hela ej stor. Tom på innehåll, förmådde sarcen ej heller qvarlemna ens ett slyktigt intryck, ehuru den frammanade täta skrattsalvor, medan ridån var uppe. Hr Boström, den gamle förmyndaren, gjorde en lycklig typ af sin roll, och publiken fick för första gången göra bekantskap med en m:ll Andersson, en ung pensionär, som syntes lofva åtskilligt.