Göteborgsposten – 16 september 1869, sida 1

2———— penningar, emedan han kände det brott hvari hans far var medbrettsling . . . I Han erinrade sig Martials ed, och hans hjerta fylldes af en outsäglig glädje. Han såg sina trå fiender, den siste af ätten Sairmeuse och den sista af ätten Courtomieu straffade genom hvarandra ... Detta var emellertid endast ett antagande och han ville ha visshet. Han tog upp ur sin ficka åtskilliga gulämynt och lade dem på bordet. — Jag är mycket rik, sade han till enkan och Polyte ... viljen ni lyda mig och tiga? er lycka är gjord. Det utrop af lystnad som moder och son läto höra gällde lika mycket som alla försäkriogar om lydnad. Enkan Chupin kunde skrifva, Lacheneur dikterade för henne följande biljett: Fru hortiginna! Jag väntar er i morgon i mitt värdshus mellan klockan tolf och fyra. Det är för tilldragelsen i Borderie. Om jog klockan fem ej sett er, skall jag lemna ett bref i till herr hertigen på posten ... — och om hon kommer, frågade enkan förvånad, hvad skall man då säga henne?... — Ingenting; ni skall bedja henne om penningar. För sig sjelf, tillade han: — Hon kommer, det anar mig. Hon kom. Dold i öfra våningen af Peppardosan såg Jean geARR —-——t?i—VV a