Göteborgsposten – 15 september 1869, sida 2

dade i oroligheterna i Montaignac, återstodo sålunda, så vidt m:me Blanche visste, endast fyra: Maurice dEscorval, som inträdt i domarekåren i egenskap af domare vid Seinetribunalet, abbe Midon som flyttat till Paris och bodde hos Maurice, slutligen Martial och hon sjelf. Det fanns dock en annan, hvars erinran kom hertiginnan att rysa och hvars namn hon knappt vågade uttala. Jean Lacheneur, Mariannes bror. En inro röst tillropade henne att denne oförsonlige fiende ännu lefde, att hang hat alltid var lika lifligt, att han var nära henne, dold i skuggan, och afvaktande timman för sin hämnd... M:me Blanche beslöt att vända sig till Chefteau för att få veta hvad hon i detta fall hade att rätta sig efter. Fouches gamle agent infann sig ännu alltid hvar tredje månad med en kostnadsräkning, hvilken utan invändning betaltes. Eggad af hoppet om en storartad belöning, lofvade spionen sin klient och sig sjelf att upptäcka denne fiende, Han började efterspana och hade redan lyckats förskaffa sig bevis att Jean fanns i lifvet, då hans efterspaningar fingo ett hastigt slut... En morgon hittade gatsoparne i en rännsten ett lik, som bokstafligen var sönderhackadt af knifhugg. Det var Chefteaus lik ... Ett värdigt slut åt en sådan usling, sade Journal des Debats, då den meddelade denna notis.