Göteborgsposten – 15 september 1869, sida 1

— Hennes ödmjukhet är endast en masque, tänkte hon, eller ock har hennes man ingenting sagt. Fem dagar senare var det Polyte Chupin som kom. Det fattades, förklarade han, trehundra francs för inflyttningen och han kom att å sin mors vägnar bedja den goda damen försträcka denna summa... Besluten att skaffa sig visshet om hvad hon hade att rätta sig efter, nekade hertiginnan tvärt, och Polyte gick utan att säga ett ord. Tydligen visste hvarken enkan eller sonen något... I olikhet med sin far hade Chupin dött utan att yppa sin hemlighet ... Detta tilldrog sig de första dagarne af Januari... I slutet af Februari angreps tant Medie af en bröstinflammation som hon ådragit sig på en maskeradbal, dit hon envisuts att gå med sin nice, utspökad i en löjlig kostym. Hennes passion för toiletten dödade henne. Sjukdomen räckte blott tre dagar, men hennes qval voro rysliga. Annalkandet af döden upplyste den fattiga slägtingens samvete. Hon insåg att hon dragit fördel af och missbrukat sin nieces brott, hon var lika brottslig som om hon hjelpt henne att begå det. Hon hade fordom varit mycket religiös; tron återkom då hon såg döden för ögonen. — Jag blir fördömd!... utropade hon; jag blir fördömd! Hon slog omkring sig och vred sig i sin säng, som. som hon sett afgrunden öppna sig för att uppsluka henne,