Göteborgsposten – 14 september 1869, sida 2

————— nvpk-: —— —— —— —ä—.——ppy n2NMk—cTs—s— fannit en utomordentlig njutning i att beständigt visa sin makt och missbruka den. IIan hade träffat, Gud vet hvar, en viss Aspasie Clapard, han hade blifvit betagen i henne och oaktadt hon var äldre än han, hade han velat gifta sig med henne. M:me Blanche hade betalat bröllopsomkostnaderna ... in annan gång ville han etablera sig som handlande, fast besluten, sade han, att lefva af sitt arbete. Han köpte ett vinlager som hertigiunan betalade och som inom kort var urdrucket. ö Hun fick ett barn och m:me de Sairmeuse fick betala dopet liksom hon betalt bröllopet, alltför lycklig öfver att ej Chupin fordrade att hon skulle bli den lille Polytes gumor. Han hade ett ögonblick tänkt på det... Två gånger var m:me Blanche nödsakad åtfölja sin man till Wien och London, der han hade vigtiga diplomatiska uppdrag. Hon qvarblef nära tre år i utlandet... Nåväl! under hela denna tid erhöll hon åtminstone hvarje vecka ett bref från Chupin... Ah! huru många gånger afundades hon ej Mariannes öde! Hvad var Mariannes död i jemförelse med henues lif! Under åratal hade hon lidit och hon frågade sig sjelf, om de qval som giftet förorsakade voro mera outhärdliga än hennes själagval... I Huru kom det sig att Martial ingenting märkte eller sej ens misstänkte något? Detta faktum är lätt förklarligt. Öfverhufvudet för en familj, antingen den bor i koja eller palats, är alltid den siste som erfar hvad som till