Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Spionen trodde dock ej ett ord deraf, ty så snart hon slutat slog han henne förtroligt på axeln och side: — Kort och godt, lilla mutter, vi ha varit litet för glada före giftermålet ... Hon ryckte tillbaka som om hon vidrört en orm, i det hon kastade en förkrossande blick på mannen. Hon, en Courtomieu, hertiginna de Sairmcusc, bli på detta sätt behandlad! — Jag tror att ni far vilse! sado hon i en ton, som vibrerade af hela hennes kasts högmod. Mannen ursäktade sig. Men under det han lyssnade till och annoterade de oundgängliga detaljer som den unga qvinnan gaf honom, tänkte han: — Hvilken blick! hvilken ton!... En borgarhustru i Saint-Denis, det låter ej gerna tänka sig... Hans misstankar blefvo bekräftade af den summa af 20,000 francs som m:me Blanche oförsigtigt lofvade honom i händelse af framgång, utom 500 francs i handpenningar. ) Forts. fr. N:o 211.