Göteborgsposten – 14 september 1869, sida 1

söfverallt, och den fattiga slägtingen förklarade sig vara I förtjust och färdig till allt. Chefteau var ej den som minst oroade m:me Blanche. För hvar tredje månad förevisade han en promemoria öfver nya omkostnader, belöpande sig till omkring sextusen francs, och det var tydligt att så länge man betalade honom skulle han tiga. Den gamle spionen gjorde för öfrigt ingen hemlighet af att han hoppades på en årlig ränta för framtiden af tjugofyra tusen francs. Då m:me Blanche efter två års förlopp yttrade till honom att han borde afstå från sina efterforskningar, eftersom de ej ledt till något resultat, svarade han: — Aldrig, jag skall söka så länge jag lefver. till hvarje pris. Återstod olyckligtvis Chupin ... Till att börja med hade hon åt honom måst uppräkna tjugotusen francs på en gång... Hans yngre bror hade kommit att förena sig med honom, anklagande honom att ha stulit fadrens skatt och fordrande med knifven i hand sin andel deraf. Det blef slagsmål och Chupin infann sig med hufyndet inlindadt i linnebandager hos m:me Blanche. — Gif mig, sade han till henne, den summa som gubben gräft ner, och jag skall lemna min bror i den öfvertygelsen att jag tagit den... Det är mycket obehagligt att gälla för tjuf då man är hederlig, men för er skull skall jag underkasta. mig detta... Om ni vägrar måste jag bekänna hvarifrån jag får mina penningar och då . .