Göteborgsposten – 14 september 1869, sida 1

hedra mig med sitt förtroende. Det är liksom ett prof på milt yrke, som jag gifver ... gratis. Men var utan fruktan, fru hertiginna: jag är tystlåten tillfölje af min karakter och mitt yrke. Vi ha för öfrigt en mängd damer af högsta samhällsklassen i fru hertiginnans ställning. Det kan så lätt inträffa en liten olycka före giftermålet! ... chefteau var således öfvertygad om att det var hennes eget barn som den unga hertiginnan de Sairmeuse lät efterSpana. Hon försökte ej rubba hans öfvertygelse. Det var bättre att han trodde det än att han skulle misstänka sanna förhållandet. M:me Blanche blef verkligen att beklaga. Hon tyckte sig liksom fångad i ett nät, hvilket hvarje rörelse som hon gjorde snärjde ännu fastare omkring henne. Tre personer voro i besittning af hennes lifs och lyckas hemlighet. Huru kunde hon på sådana vilkor hoppas hålla denna ömtåliga sak tyst! Och hon var ej längre fri som förut. Martial hade återkommit. Han hade med pomp och ståt installerat sig på slottet Sairmeuse ... Hädanefter var den unga hertiginnan dömd att lefva under femtio domestikers ögon, följaktligen under åtminstone fyrtio fienders uppsigt, hvilka voro intresserade af att bevaka henne, att spionera på hennes åtgöranden, att ana ända till hennes innersta tankar. Det är sant att tant Mdie var mera nyttig än skadlig för henne. Hon köpte en klädning åt henne hvarje gång hon köpte en åt sig sjelf, hon förde henne med sig