Göteborgsposten – 10 september 1869, sida 2

Frän Utlandet. Nya rykten om förvärrandet af kejsarens tillstånd väckte i Måndags en panisk skräck på börsen i Paris och kommo värdepapperen att ansenligt sjunka. Dnnna rubbning har tortplantat sig till de andra europeiska penningmarknaderna. Sålunda uppgifves det från Hamburg, att börsen derstädes vari Måndags feberaktigt vacklande. Den officiela tidningen i Paris för i Tisdags sökte vederlägga dessa rykten, sägande: De i går gängse oroande börsryktena angående kejsaren härröra enligt all sannolikhet från utländska spekulanter. De äro alldeles ogrundade; kejsaren lemnar dagligen bädden och expedierar på vanligt sätt de löpande ärendena. Fastäa de reumatiska plågorna dragit ut på längden, har likväl kejsarens helsotillstånd aldrig ingifvit den ringaste orol. Att denna officiela dementi icke lugnat tillräckligt, är visst; ty den bestörtning som inträder för hvarje gång det endast ryktesvis är tal om en försämring i kejsarens tillstånd, vittnar om, att en osäkerhet och misstänksamhet utbredt sig i denna riktning, som svårligen kan bekämpas. Den liberala pressen beklagar, att de bulletiner, som i förliden vecka offentliggjordes angående kejsarens helsotillstånd, icke varit undertecknade af läkarne; ty i den form, i hvilken de framkommo, ha de endast bidragit till att öka den stora allmänhetens misstänksamhet. Denna senare måste ytterligare ökas genom den rådande oron för det upplösningstillstånd, hvari de officiela kretsarne befinna sig. Man vet hvarken ut eller in, och den sammanhållande kraften bringar ej mera enhet i denna anarkiska oreda. Äfven bland ministrarne eger splittring rum. Denna skall till och med ha gått så långt, att man tror på kabinettets snara upplösning och nämner omsom Rouher, ömsom Ollivier såsom den framt da ministerpresidenten. Ollivier har i dessa dagar just anländt till Paris, der han haft ett långt samtal med prins Napoleon. QOubet är ej godt att säga, om denna konferens skall komma att bli af några följder; men onekligen är det betecknande, att chofen för den dynastien tillgifna oppositionen inom lagstiftande kåren, hvilken tydligen är kejsardömets enda pålitliga, framtida stöd, plägar råd med senatens enfant terrible, och detta just vid en tid då senaten samt regeringens förste man lagt i dagen en utprägladt konservativ anda, genom att absolut och med hån förkasta ett ändringsförslag af Bonjean, gående ut på inskränkning af senatens uteslutande grundlagstiftande makt. Möjligen skall man komma att anlägga en murbräcka mot denna senatsinstitution, som i sin närvarande form måste bli en fara för kejsardömet, då detta skall inlåta sig med fullt allvar på den enda återstående öppna vägen: reformernas. Huru skall man t. ex. kunna annorledes än med harm upptaga ett sådant yttrande som detta af gendarmerigeneralen grefve de la Rue: -Del är återigen hög tid att lemna ordet åt armåen lDylika utgjutelser äro sannerligen icke egnade att göra senaten, hvars ruttna tillstånd också är allmänt kändt, populär. Under dessa strider, svall och återslag inom den officiela verlden arbeta radikalerna oförtrutet på att öka villervallan, genom att slita kejsardömets storheter ned fräån deras lerfötter. I sin efter Lyktans mönster utgifna tidning Klockan offontliggör Louis U—hlbach portraits af kejsaren och Rouher, hvilka äro fulla af många små elaka drag, hållna i pikant form. Isynnerhet gisslas deri Rouher. Universel meddelar med underskriften Alceste ett Åportrait af prins Napoleon, hvilket sannerligen icke är på något sätt smickradt. Det förebrås honom isynnerhet deri, att han saknar förmåga att regera, karakterens