Göteborgsposten – 10 september 1869, sida 1

skall ej göra det på annat vilkor än att hotellet behagar er. Jag ber er att, om ni ej är alltför trött, komma och besöka det. Tiden brådskar, vi ha konkurrenter... Detta besök var naturligtvis en ren formsak. M:me Blanche skalle ha varit mycket kinkig om hon ej varit nöjd med detta hötel de Sairmeuse, som är ett af de stätligaste i Paris, hvars inkörsport vetter åt rue de Grenelle, och hvars af sckelgamla träd beskuggade trädgårdar utsträcka sig ända till rue de Varennes. Olyckligtvis hade denna vackra boning blifvit mycket vårdslösad under flera år. — Det behöfves sex månader för att reparera allt, sade Martial i sorgsen ton, ett år kanhända... Men inom tre månader kan man här ha en provisorisk rätt passabel våning. — Man skulle der åtminstone vara hemma hos sig, medgaf m:me Blauche, anande att hon dermed skulle göra sin mun ett nöje. — Ah!... det är äfven min åsigt!... I så fall kan ni räkna på att jag skall påskynda arbetarne. I trots, eller snarare tillfölje af sin omätliga förmögenhet visste marquis de Sairmeuse att man aldrig blir väl betjenad annat än hemma hos sig. Han beslöt att blanda sig i allt. Han rådgjorde med arkitekterna, han uppsökte entreprenörerna, han sprang till fabrikanterna. Så snart han var uppstigen begat han sig ut, frukosterade oftast ute och återkom ej förrän på aftonen. Af det dåliga vädret tvingad att tillbringa sina daga