Göteborgsposten – 9 september 1869, sida 2

hos tant Mådie uppväcka lusten att lefva oberoende i eget hus och med egna tjenare! ... Kunde det ej lyckas att förmå denna gamla toka till ett giftermål, alldenstund hon ännu tycktes svag för sitt utseende emedan hon önskade sig granna toiletter! ... Lockbetet af en god hemgift kunde alltid draga en man till henne. Men i ena som andra fallet behöfde m:me Blanche penningar, mycket penningar, öfver hvilka hon kunde disponera utan att behöfva redogöra för någon. Denna öfvertygelse förmådde henne att af sin fars förmögenhet taga en summa af omkring tvåhundrafemtiotusen francs i bankonoter och guld... Denna summa utgjorde marquis de Courtomieus besparingar under tre år tillbaka, ingen visste om den, och nu då han blifvit vansinnig kunde hans dotter, som kände gömstället, utan fara bemäktiga sig skatten. — Med detta, sade den unga qvinnan för sig sjelf, kan jag i ett gifvet ögonblick göra tant Medie rik utan att behöfva taga min tillflykt till Martial. De två oförsonliga fienderna tycktes för öfrigt, alltifrån den afgörande scenen, lefva på bästa fot med hvarandra. De voro utsökt uppmärksamma mot hvarandra och egnade hvarandra de mest rörande omsorger. Från morgon till qväll var det ej annat än lilla kära tant eller min lilla älskade niece. (Forts.)