engelska, ryska, franska, italienska, norska, österrikiska och holländska nationalmelodier. på Lördagen voro de utländska deltagarne i kongressen af sina danska kolleger inbjudna till en utflygt till Roskilde och jättestugan på Öm, en tärd, hvilken skildras som synnerligen lyckad och dervid resenärerna på det gästfriaste sätt mottogos såväl af Roskildes innevånare som af egaren till herresätet Ledreberg, grefve Holstein-Ledreberg. På Söndagen voro främlingarne inbjudna till en ytterligare uiflygt till Frederiksborgs slott, Helsingör och Kronborgs fästning med sin hänryckande utsigt öfver Sundet. Vid Marienlyst intogs middag under den mest lifvade sinnesstämning och derunder föll prof. Capellini på den originella och lyckliga iden, att, eftersom det nu var sista gången som kongressens medlemmar voro samlade, gkulle bland alla de olika utländska medlemmarne minst en hålla ett tal på sitt hemlands språk, ett forslag som mottogs med allmänt jubel. Raden af dessa skålar börjades af prof. Capellini, som på italienska föreslog en skål för danskar, norrmän och svenskar, hvilka i sjellva verket utgjorde en nation. Etatsrådet Worsaae utbragto på danska en skål för damerna, d:r Montelius på svenska en skål för kronprinsessan Lovisa, prof. Hunta lvy på ungerska en för Danmark, prof. Urekin en på rumäniska för kongressens organisationskomites, grefve Przezdzincki på polska för den danska gästfriheten, m:r Atkinson på engelska för prinsessan ÅAlexandra, d:r Lieblein på norska ännu en for danska gästfriheten, baron Ducker på tyska för broderlig oegennytta inom vetenskapen, prof. Vogt på franska tör kongressens hsskraft. Grefve Ouwaroff deremot, som var otvertygad om att ingen af de närvarande visste ens hvad -god dag hette på ryska, föredrog att på franska utbringa en skäl för nationella kongresser. Derpå foljde ännu en oändlighet skålar på franska, och törst kl. 8 på aftonen afgick man med ordinarie jernban iåget till Köpenhamn. w—— ———— —— —