2 (((((((. Prissall å egendomar. Huru ogynnamma konjunkturerna fortfarande äro för egenlomsförsäljningar bekräftas af nedanståerde, edaktionen tillhandakomna underrättelser om dessa dagar skedda försäljningar af sådant lag. Vid d. 3:dje d:s förrättad offfentlig aukion å Lilla Edets gästgifvaregård försåldes f. lI. handl. A. Olssons konkursmassas boningsnus och magasinsbyggnad, dervid det förra inropades af hemmanseg. II. Ericksson i Arstorp för 500 rdr och den senare af handl:ne J. och Edv. Ågren å Lilla Edet för 380 rdr. För omkr. tio år sedan inköptes dessa åbyggnader af numera aflidne J. S. Ahlgren för 6,000 rdr. Å i dessa dagar försiggången exekutiv auktion å Hasslerörs tingsställe i Mariestadstrakten såldes f. d. Lundinska huset i Töreboda, till hvilket hör !(3 tlid jord, för 5,500 rdr. Denna egendom, ansedd för den bästa på platsen, var intecknad för 13,000 rdr och brandförsäkrad för 11,000 rdr. Den internationela trädgårdsutställningen i Hamburg. Till prisdomare vid denna utställning, hafva bland andra blifvit utsedda följande svenskar: direktörerna 6. Löwegren i Göteborg och N. J. Ericsou på Haga. . Göta hofrätt har förordnat e. o. notarien C. A. IIusberg att hålla innev. års hösteting i Lane härad. Tidskrister. Vi hatva mottagit ett nytt häfte af den fortfarande med stor omsorg redigerade tidskriften Framtiden, hvilken likväl ej hunnit till mer än fjerde häftet af andra årgången. Början göres med en uppsats: Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet, I, af Carl von Bergen, som deri särdeles förtjenstfullt uppträder mot den romerska pålvestolens berättigande att söka klafbinda katolska kyrkan vid ett dvalartadt stillastående under ett tidehvarf, hvars utmärkande drag just är dess rörlighet, genom irkallandet af ett nytt ekumeniskt möte. Detta skall, såsom läsaren torde erinra sig, sammanträda i Rom d. 8 December 1869, eller femtonde årsdagen af förkunnandet af den nya dogmen om Jungfru Marias obefläckade aflelse. Förf. återgifver i öfversättning utdrag af den päfliga bullan med inbjudningen — en må ning ötver det närvarandes outsägliga uselhet och nöd. Alla de fribetens och upplysni: gens förmåner, hvilka af så måaga nationer längtansfullt eftersträfvas, och hvilka de, som redan lyckats förvärfva dem, betrakta såsom sin skönaste prydnad — mot dem riktas förbannelsen af rättrogenheten par excellence såsom vore de utväxter på samhällskroppen, en dess helsa undergräfvande pestsmitta. Den enda ännu återstående utvägen häremot är sammankallandet af ett ekumeniskt möte, med uppgift att ur kyrkan utrota alla laster och villfarelser och i hela verlden återställa den katolska religionens upphöjda läror; ty endast dessa läror kunna i längden befrämja äfven mensklighetens timliga val ärd, ordningen, lugnet, framåtskridandet, den verkligt grundliga vetenskapen o. 8. v. At hvad art dessa läror äro, visar påtvens ryktbara encyclica af d. 3 December 1864, i hvilken han under den gemensamma benämningen naturalismenfördömer alla de villomeningar, hvilka gå ut på inskränkandet af kyrkans herravälde öfver ind:viderna af folken. Med denna encyclica följde sy labus, eller en katalog öfver alla nutida kätterier, 90 tll antalet, grupperande sig i 10 hufvi dafdelningar: absolut rationalism, moderat rationalism, indifferentism, socialism samt hemliga föreninger och bibelsällekaper, irrlärorna rörande kyrkan, staten, moralen, äktenskapet, rörande päfvens verldsliga makt samt slutligen: den moderna liberalismens villtarelser. Nu är det påfvens vilja, att mötet skall genom tre dekreter 1:o stadfästa och ytterligare skärpa encyclicans fördömelse öfver de ofvannämnda kätterska meningarne; 2:0 upphöja läran om påfvens personliga ofelbarhet vill rang af kyrklig dogm; 3:o förtydliga och till hela dess innehåll bekräfta den af Bonjsacius VIII utfärdade bullan Unam sanctam, för