skulle bli, om någonsin hennes man a upptäckte att hon var den brottsliga ... och han kunde upptäcka det. Det var vid denna tidpunkt som hon började ångra att ej ha hållit den ed hon svor sitt offer, och som hon beslöt att låta efterspana Mariannes barn. Men härför var det nödvändigt att hon bebodde en stor stad, Paris till exempel, hvarest hon för penningar skulle finna skickliga och tystlåtna agenter ., Det var endast fråga om att förmå Martial bastämma sig härför. Med hertig de Sairmeuses tillhjelp blef detta ej svårt och en morgon yttrade m:me Blanche med strålande ansigte till tant Mådie: — Jant, vi resa i dag åtta dagar. Tärd som hon var af själsqval och gnagande bekymmer, hade m:me Blanche ej märkt att tant Medie ej mer var densamma. För att säga sanningen var förändringen föga märkbar, den föll ej domestikerna i ögonen, men den var icke destomindre verklig och gaf sig tillkänna genom en mängd små omständigheter. ? Om också den fatttga sligtingen till exempel ännu bibehöll sin ödmjukt undergifna min, så försvunno dock småningom hennes yttringar af skrämsel, liknande ett misshandladt djurs; hon darrade ej längre då man tilltalade henne, och det fanns tillochmed ögonblick då det låg en viss sjolfständighet i hennes ton. (Forts.)