Göteborgsposten – 7 september 1869, sida 3

kurera henne från de lådsanea I m Vill ni bli ir nen Olsdotter, som erbjöd sis att i en handvänning Olsdotter, och då svaret naturligtvis blef j så var lakaren snart färdig med 1411. eHar ni någontins af arlel metall, silfver eller guld, men det far lof dtt vara sådant som ni ärft af edra föräldrar? Gumman Svedberg plockade fram det lilla, hon hade qvar från föräldrahemmet. bestående af en fingerring af guld och en tesked af silfver. Nu, fortsatte Olsdotter, skall ni lemna mig en silkesschalett att knyta in dessa saker uti och derefter skall alltsammans gräfvas ned i en kyrkogård. Jag skall gerna, efter ni är s klen, åtaga mig detta bestyr sjelf, så vet jag också att det blir riktigt gjordt. Så fort den ädla metallen blir vömd i jorden, är ni fri från plågor. Derefter gjorde Olsdotter under åtskilliga betydelsefulla tecken nio knutar på schaletten och beredde sig till utförande af sitt maktpåliggande värf, sedan hon likväl först fått mottaga I rdr såsom läkarearvode. Hustru Svedberg kände sig bättre i samma stund Olsdotter afl: esnade si Olsdotter, som ej kände närmare till hufvudstaden, kunde ej finna i gon kyrkogård, utan förvillade sig in till en juvelerare på Drottningg tan, der hon bortbytte ringen mot ett par örringar af samma metall. Derester begaf hon sig in på en närliggande restauration, der hon intow åtskilliga förfriskningar, hvilka liqviderades med den at hustru Svedberg bekomna riksdalern, och derpå fortsattes promenaden ända till hörnet af Rörstrandsgatan, der Olsdotter fann en mångelska sittande, hvilkens varor sågo alltför inbjudande ut, för att Olsdotter skulle kunna gå förbi. Som riksdalern vått till ända och ej mera penningar fanns, hade 0. ingen annan utväg än att, för erhållande af en butelj öl, pantsätta guldringen(), deraf den ledsamma forjien naturligtvis blef att gumman Svedberg ännu skulle dras med sin lamhet, till dess att O. kom i tillfälle att lösa tillbaka ringen, men Olsdotter var så törstig och hade ej lyckats få rätt på någon kyrkogård. Följande dagen fann Olsdotter att det ej var möjligt att taga sig fram i Stockholm utan mat och dryck, hvarför hon återvände till sin vän mångelskan vid Rörstrandsgatan och erbjöd henne att till billigt pris köpa Silfverskeden, som 0. numera ansåg sig ej kunna använda till det för den lama Svedberg uppgifna ändamålet. Under köpslagningen öfverraskades likväl Olsdotter af en poliskonstapel, som, dels till följd af den pågående handeln, dels i anledning deraf att Olsdotter ej befann sig så nykter som anständigheten fordrade, fann sig befogad att taga henne i förvar och låta henne i poliskammaren närmare redogöra för sin praktik som läkare. — a — ——