Göteborgsposten – 7 september 1869, sida 1

Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (Ötrers. fr. Franskan.) Dagen förut skulle hon ej ens kunnat tänka på en dylik djerfhet. — Nåväl! Blanche, sade hon, vi äro nu befriade från våra farhågor. Den unga qvinnan svarade ej. Ännu under inflytande af sin förskräckliga sinnesrörelso sökte hon öfverväga de sannolika följderna af alla dessa händelser som följt efter hvarandra med förvånande snabbhet. — Kanhända skall timman för min hämnd slå, mumlade m:me Blanche, liksom talande för sig sjelf. — Hvad säger du? frågade tant Mådie nyfiket. — Jag säger, tant, att jag inom en månad skall vara marquisinna de Såeirmeuse till mer än namnet. Min man skall återvända till mig och då... då!... — Måtte Gud höra dig! sade tant Mådie skenheligt. I djupet af sitt hjerta trodde hon föga på förutsägelsen och det gjorde henne föga antingen den ginge i fullbordan eller ej. — Ännu ett bevis, återtog hon helt sakta i den ton ) Forts. fr. N:o 204