Göteborgsposten – 3 september 1869, sida 3

Moblteur Uuviversel for d. 29 d:sS 1CHD nar dessa sullständigare uppgifter om kejsaren: I Thorsdags var kejsaren mycket nodslagen, han kunde icke ett ögonblick resa sig; men Fredags afton inträdde en märklig förbättring i den sjukes tillstånd; han kunde i flera timmar vara ur sängen samt gå upp och ned i sängkammaren. I Lördags har detta framsteg ytterligare bekräftat sig; kejsaren kunde stiga upp för att deltaga i ministerrådet. Han var dock för svag att kunna leda förhandlingarne under hela sammanträdet. Han aflägsnade sig flera gånger och kom tillbaka... Kejsaren har ej ett ögonblick förlorat sin matlust, Utan blott lemnat de regelbundna måltiderna, för att oftare under dagen intaga lättare lissmedel. Han tillbringar sin tid i sängkammaren, sysselsatt med korrespondenser eller i sällskap med sin geheimesekreterare Conti, hvilken för honom föreläser tidningarne. Två gånger om dagen erhåller han besök af general Fleury. Man vet, att kejsaren dagligen brukar röka några cigarretter; under några dagar hade han enl. läkarnes råd uppgifvit denna vana, men har likväli morse åter kunnat röka några få. Han promenerade idag i slottsrummen och i kastanjeallen. Hela det kejserliga husets materiel befinner sig i lägret vid Chalons, der kejsaren ännu alltjemt hoppas kunna aflägga ett besök före lägrets upphäfvande d. 15 Sept. Vi nämnde i går om den starka srihetsrörelse som pågår i Frankrike, men under denna rörelse går en djupare ström, hvars böljslag ha ett nästan doft ljud. Det är den sjelfständiga pressens opposition mot det officiela bladets förklaring, att Ledru Rollin skulle vara utesluten från amnestien, derför att sammansvärjningar mot kejsarens lif skulle tillhöra vanliga brott. Siecle säger, att förklaringen ej kan antagas vara ett uttryck för den kollektiva och ansvariga ministerens mening. Men denna senare är det dock af vigt att lära känna, på det man må erfara, på hvem amnestien skull tillämpas och på hvem den icke skall det. Så till exempel har assisrätten i Paris förklarat hr Lachatre, anklagad tör våld mot en poliskommissarie, fri från rättslig förföljelse genom amnestien. Må en likadan domstol besluta öfver Ledru Rollin. Den officiela noten förklarar bladet i alla händelser för lullkomligt betydelselös, af noll och intet värde. Så talar den oppositionela pressen i Frankrike nu. Märkliga tecken! Gaulois anmärker rörande samma ämne: eVi kunna för öfrigt ej Jemna denna sak, utan att nämna den skrifvelse, som en af kejsardömets mest framstående män, neml. hr Delangle, år 1859 tillstälde Ledru Rollin. Detta sällsamma aktstycke lyder så: Såsom hr Ledru Rollins forna kollega skulle jag vilja bespara er att gå i en fälla. Jag underrättar er derför, att ni, vid första försök att återvända till Frankrike, skall bli fasttagen och deporerad till Cayenne. Vi vilja ej ha någon skandal. Inför denna skrifvelse från inrikesministern af 1859 förblekna alla kommentarier. Då den första revolutionens dofva vingslag, Hödo på afstånd, men dock märkbara, skref Rousseau sin Emile, för att hejda den förvridning, som visade sig. Nu skritver radikalen Alphonse Esquiros, en djerf socialist, Det nittonde seklets Ewile, hvilken snart skall utkomma och omhandla uppfostran. Vårt ena gårdagstelegram säger, att lagstiftande kåren skall sammanträda i slutet af denna månad. I ett bref från Paris till en engelsk tidning läsa vi härom: Det påstås redan, att den närvarande kammaren, vald under administrationens tryckning, är inkompetent och att den måste upplösas. Om kejsaren ger vika i afseende på denna punkt och inkallar en ny kammare, så kan man vara förvissad om, att han skall ha inkallat en grundlagstiftande församling. Frankrike skulle i sin närvarande stämning skicka deputerade, hängifna åt de mest radikala reformer, och alla hans eftergifter skulle tjena till ingenting. Om han å andra sidan bibehåller sitt närvarande parlament, skall han näppeligen finna det mindre sarligt. De 116 undertecknarne af den bekanta interpellationen hafva smakat på populariteters bägare och funnit drycken söt. Man kan ej längre lita på dem, och, förenade med venstern, utgöra de en oppositionel majoritet. Med ett ord, ett af de båda elementen, af hvilka kejsardömet var sammansatt, allmän omröstning, drager sig ifrån det; det bästa, Napoleon III kan göra, är att låta det andra elementet, centralisationen, följa, och att genast antaga rollen at en oansvarig konstitutionel suverän med ansvariga ministrar. Men det är knappast troligt, att han skall göra det och dermed afvända revolutionen ... Det liberala programmets fordringar syfta i sjelfva verket till kejsardömets förstörelse, eller rättare till dess ombildning till en konstitutionel regering med vida mindre makt än Ludvig Filips. Skall Napoleon underkasta sig detta? Inom Rysslands presterskap har det — mm Do (Ye ss — — — em mma m m 5b6