Göteborgsposten – 3 september 1869, sida 2

läsa bekännelsen af en svaghet öfver hvilken hon blygdes. Det var det vältaligaste af alla svar. Martial lät det emellertid ej gå längre. Han framställde sitt egentliga ärende och yttrade derefter: — Efter ni tillåter det, Blanche, skall jag återkomma ... i morgon... en annan dag. På ätervägen till Montaignac öfverlade han. — Hon älskar mig verkligen, tänkte han, man låtsar ej en sådan blekhet. Arma flicka! ... Hon är dock min hustru. De skäl som föranledde vår skiljsmessa existera ej mer... Man kan anse marquis de Courtomieu som död ... Byn Sairmeuses hela befolkning var på torget då Martial passerade igenom. Man hade erfarit det brott som begåtts i Borderie, och abbå Midon var hos fredsdomaren för att uppgifva omständigheterna vid mordet. En undersökning börjades, men den gamle tjufskyttens död ledde rättvisan på villespär. Efter mer än en månads ansträngningar kom man till denna slutsats: att Chupin, som var en illa beryktad person, inträdt hos Marianne, dragit fördel af hennes tillfälliga bortovaro för att blanda giftet i hennes föda. Rapporten tillade: att Chupin sjelf blifvit mördad kort efter brottet af en viss Balstain, som man ej kunnat återfinna . . Men i trakten sysselsatte man sig oändligt mycket mindre med denna sak än med Martials besök hos m:me Blanche. Snart blef det bekant att marquisen och marquisinnan