Göteborgsposten – 3 september 1869, sida 2

de Sairmeuse voro försonade, och kort derefter erfor man att de afrest till Peris. Två dagar efter denna afresa förkunnade den äldste af Chupins söner att han också ville bo i hufvudstaden. Då man sade honom att han utan tvifvel skulle omkomma af hunger och elände, svarade han i en ton af egendomlig säkerhet: — Bah! hvem vet?... Jag tror tvärtom att ingenting skall fattas mig der!... Inom mindre tid än ett år efter den förskräckliga storm af passioner som upprört den fredliga dalen vid Oiselle, kunde man knappt upptäcka några spår deraf. De utplånades dag för dag allt mera under tidens snö. Hvad återstod väl för att bevisa verkligheten af alla dessa händelser, som, ehuru de så nyligen tilldragit, sig, dock redan voro nära att falla inom legendens område? ... De svartnade ruinerna efter branden på Röcheheden. En graf på kyrkogården der man läste: Marianne Lacheneur, död vid tjugo års ålder. Bed för henne! ... Endast några gamla politiska kannstöpare i byn brukade tala om dessa händelser. Ofta då de under de låvga vinterqvällarne voro samlade på Den krönta Oxen för att taga sitt parti, läto de korten hvila oah samtalade allvarsamt om det förflutna årets tilldragelser. (Forts.)