ändrad. Det är vidare ett säkerhetsbref för herr abb6 Midon, och en fullmakt från biskopen hvarigenom han återinsättes i sin kyrkoherdebefattning i Sairmouse. Det är slutligen ett afsked upprättadt i vanlig form och ett pensionsbref för korporal Bavois. Han tystnade och medan alla af förvåning stodo orörliga på sina platser, närmade han sig Mariannes säng. Han sträckte ut sin hand öfver den döda, och med en röst som skulle kommit den brottsliga att darra ända till sitt hjertas djup, ifall hon hört den, yttrade han: — Er, Marianne, svär jag att jag skall hämna cr! Han stod tio sekunder orörlig försjunken i smärta, derefter böjde han sig hastigt ned, tryckte en kyss på den dödas panna och gick ut... — Och denne man, skulle vara brottslig! ... utropade abbs Midon, ni inser väl Jean att ni misstagit er!... Jean gjorde en åtbörd af rascri. — Det är sannt!... yttrade han. Men denna sista förolämpning mot min döda syster, den var väl en heder, i eller hur? ... — Och han binder mina händer genom att rädda min far! utropade Maurice. Stående nära, fönstret kunde abben se Martial stiga till häst... Men marquis de Sairmeuse återtog ej vägen till Montaignac, det var mot slottet Courtomieu som han galopperade ...