Göteborgsposten – 31 augusti 1869, sida 2

igenom blifvit från amnestien utesluten, emedan han beskyllats och dömts för delaktighet i en dylik sammansvärjning, ehuru man ej kunnat härom öfverbevisa honom. Ledru Rollin har många personliga vänner i Paris, och vill det af parisertidningarnes språk synas som att oppositionen tänker att med detta namn, hvilket är en fana, börja ett nytt anlopp mot regeringen. Den otficiela tidningen antyder visserligen, att de sålunda dömda, som vilja särskildt utbedja sig såsom nåd att få återvända, skola dertill erhålla tillstånd. Men naturligt är, att Ledru Rollin icke skall härtill nedlåta sig. Han bor sjelt fortfarande i London, och eftersom hans namn och person antagligen komma att snart mycket omtalas i de ledande tidningarne, torde det intressera att här erfara något nirmare om mannen efter en persons uppgifter, hvilken sjelf besökt honom i London. Han bor i en af dessa landt-förstäder, hvilka omgifva London liksom med en grönskande gördel, S:t JohUSs Wood, ej långt från stationen Euston-Road, bakom Regenvs Park. Den forne medlemmen af verkställande utskottet är 61 år gammal. Han är född 1808. Det är en högväxt och starkt bygd man. Anletsdragen äro grofva, hela uttrycket har någonting groft, men ändock tilltalande. Ledru Rollin är gift med en engelska och eger en betydande förmögenhet, som han erhåll.t med henne, ehuru makarno ej få lyfta mera än räntan deraf. Med denna inkomst är han dock bankir för den transka kolonien i Loodon. UHvarför återvänder ni icke till Frankrike? sporde jag honom. Ar 1859, då amnestien utfärdades, tvekade jag icke... min plats var i Frankrike. Jag begaf mig rill franske konsuln i London, för att taga pass. Konsuln tvekade, telegraferade och, efter ett svar från inrikesministern, vägrade ... det brott, för hvilket jag dömts till deportering... — UIvilket brott? — Saken mod Tibaldi...och jag 9ifver eder här mitt hedersord på, att jag var alldeles främmande för denna sammansvärjning, om det verkligen fanns någon sädan. Ledru Rollin bor tillsammans med sin hustru och sin svägerska. Han har ej några barn; hans hustru är den landsflyktiges värdiga följeslagerska, och alla flyktingar skola med tacksamhet minnas det emottagande, de af honom åtrönt. Ledru Rollin arbetar flitigt; han håller nästan alla parisertidningar och tager reda på de obetydligaste händelser. Ilan ser endast föga folk hos sig; förutom de mera bekanta flyktingarne, besöker han endast Mazrini och Schölcher. Men lätom oss med ett steg förflytta oss från den gamle revolutionären för folkens frihet till den gamle revolutionären i Rom, Pius IX, som nu sträfvar så itrigt mot denna frihet och folkens upplysuing. Rörande denne skrifves från Rom d. 18 Aug.: Ånordningarne i St. Peterskyrkan för kyrkomötet börja nu antaga en någorlunda skaplig gestalt. Platserna för biskoparne äro färdiga och arbetet fortgår raskt på de läktare, som äro afsedda lör stenograferna och d:plomaterna. Såsom en sörsigtighetsåtgärd mot mazunistiska mordbrännare, bevakas arbetena af brandkarlar, och under mötets sessioner skola sprutor uppställas i olika delar af katedralen samt brandkarlarnes antal fördubblas. Mötets beredningar ha utarbetat tvenne förslag, hvilka, jag är fullt säker derom, mötets deltagare skola uppmanas att gilla, i det de ätven förbinda sig att föra dem till en ycklig utgång. Det första förslaget afser St. Peterspenningen, hvars insamling skall ordnas så, att den gifver en årlig sumisa, hvilken är tillräcklig för att dermed betala räntan på 354 al påfliga skulden, under det att den fjerde delvis öfvertages at den italienska regeringen. Det andra förslaget begär, att den katolska armåen skall bibehålla en påflig armå om 6,000 man, så länge den hel. stolen kommer att förbli i sitt närvarande undantagstillständ d. v. s. hålles skiljdt från Romagnan, Umbrien och Markerna. Förslaget säger, att denna styrka är nödig för ordningens upprätthållande i Rom och i S:t Petri artvedel, och att den hel. stolen saknar medel att underhålla den törr, än de förlorade provinserna blifvit till densamma återstälda. Kardinal-utskottet har återigen förhandlat frågan, om de katolska makternas representanter skola få tillträde, och förordar nu, att de skola få bevista mötet som åskådare?. De förslager, de kunna vilja framställa, skola ställas till kardinal Antonelli, som skall framlagga dem för mötet. Påfven uttalar såsom sin öfvertygelse, att