Göteborgsposten – 31 augusti 1869, sida 2

Oroligheterna vid Persbergs grufsefält äro numera, enligt hvad i gårdagens tidning nämndes, öfver och arbetarne hatva fredligt återgättatill sina sysselsättningar. Det torde emellertid vara af intresse att erfara hvad egentliga anledningen till ifrågavarande strike varit, och vi meddela derföre efter Filipstads idn. för d. 26 d:s följande: Orsaken till oordningarne är, att bolaget till nästkommande är, enligt beslut vid bolagsstämma, kommer att, i stället för att städsla, enligt uppgjorda kontrakt antaga sina arbetare, hvarigenom dessa blifva frånkända den vanliga städselpenningen jemte doktorsvård och medikamenter; så berättas det. Kontraktingåendet skulle ske en dag i slutet af veckan öre den sistförsslutna, men samtlige arbetarne skrefvo ej under kontrakten, utan påstodo sig vilja hafva samma vilkor, som de haft under en lingre följd af är och äfvenledes det innevarande. Grutdisponenten ir C. Lindberg kunde naturligtvis ej ändra ett vid allmän stämma fattadt beslut, hvadan arbetarne uppförde med arbetet och hotade dem af sina kamrater, som vågade gå ned i grufvorna, med allenanda våldsamheter samt äfven disponenten, efter hvilken stenar blifvit kastade, och äfvenledes på hans bostad, detta oaktadt hans fru låg sjuk och har sedermera måst resa in till staden. Någon af arbetarne hade en dag inkommit till disponenten och varnat honom för att ej vå till grufvetastet Högberget samma dags afton, för att ej utsätta sig för en säker lifsfara. Denna varning upptogs sålunda af disponenten, att han om aftonen passerade samma grutvefält, och, hvad tyckes väl, han kom belbregda åter samt berättade att allt var tyst och lugnt. Genom detta och annat inser man, att några valdsamheter till lit och lem icke vidlådit arbetarnes strike, ehuru ryktena derom varit i storartadt omlopp. De tredskande, nemligen de, som icke vilja uppfylla sina förbindelser till bolaget, hvilka de ingått på förlidet år och hvarför de blifvit städslade, gällande till årets slut eller vill d. 24 Okt. detta år, blifva troligen vid extra ting hörde och dömde att ersätta den förlust de detta förorsakat, hvilken ertning kan komma att stå dem ganska dyrt och anske medtaca allt hvad somlisa eca, således synhh