Göteborgsposten – 30 augusti 1869, sida 2

2 D6 VA OS f 1i1 sten, hvilken dock är lika betydelsefull och för mensklighetens utveckling i begreppet af det sköna vigtig, som någonsin en kyrklig superspiritualisms, sublimerade madonnor, helgon och onatur. Man frestas att med Thorild finna någonting angenämt redan i början af detta gnyet, hvilket inom några få månader skall blossa upp till en våldsam kamp, der satiren, deklamationen, den lärda rustningen, bibelvrängningen och kyrkofäderna skola som penntej dens kanonmat komma att kastas i elden mot tidens mera lätta trupper. Likasom man sålunda förbereder sig till en kamp på det kyrkliga bataljfältet, rustar man sig af alla krafter på det militäriska för att vara beredd till kommande strider på detta. Moskwa Tidning af d. 15 d:s t. ex. offentliggör en uppsats, som innehåller några intressanta uppgifter angående de åtgärder, ryska regeringen vidtager, för att underlätta truppernas begagnande af jernväg i krigsj tid Ingen jernväg kan, tyckes det numera ; anläggas i Ryssland, utan att det bolag, som får dess anläggning om hand, förbinder sig att bygga vagnarne sådana, att de bli lätt tillgängliga för trupptransport. Ett slags jernvägsexercis har inrättats, för att vänja soldaterna vid att med största möjliga snabbhet komma in i och ur en trän, och särskilda jern vägskompanier skola anställas vid hvarie regemente, bestående af män, hvilka äro i stånd att, i händelse af behof, uppträda såsom lokomotivförare, konduktörer, eldare, packmästare etc. Hela antalet af de soldater, som utgöra dessa kowpanier, skall f. n. uppgå till 1,000 man. Moskwa Tidning säger härom: Ingen tviflar på jernvägarnes stora betydelse ur militärisk synpunkt, men om de nödiga anordningarne icke göras i fredstid, skola de ej bli en tiondedel så tjenstbara, som de borde vara. Om t. ex. trupperna, och särskildt artilleriet och kavalleriet, icke öfvas under fredstid i att inträda i och lemna en jernvägsvagn utan tidsförlust... eller om fienden skulle förstöra en del af banspåren, eller jernvägstjenstemännen (såsom fallet var under sista polska upproret) icke förtjena regeringens förtroende, så skulle, ifall man ej vidtager några åtgärder mot dylika saker, de bästa strategiska planer kunna förlamas. Men lemnom dessa krigsförberedelser för den fredliga vetenskapens lugn, men säkert fortgående uppfyllande af sitt värf att mer och mer förverkliga den kristna tanken om menniskornas förbrödring, genom folkens närmande till hvarandra. Frankrikes officiela tidning förklarar, att amnestien icke är tillämplig på de personer, som dömts skyldiga till delaktighet i komplotter mot kejsarens eller andra politiska personligheters lif. Senatens debatter om utskottsbetänkandet rörande författningsförslaget börja d. 1 Sept. Senare Post. Frankrikes generalråd eller landsting öppnades d. 23 d:s. Under det att i Sverige landstingen få sina ordförande utsedda at regeringen, som brukar besätta en del af dem med landshöfdingarne i de olika länen, utnämner franska regeringen till ordförande i generafråden män, som innehaft eller ännu bekläda framstående platser och hvilka bland sig räkna många forna ministrar, 8 af kabirettets närvarande 11 medlemmar, åtskilliga senatorer m. fl. Man motsåg i år generalrådens öppnande och presidenternas tal med desto större intresse, som man var nyfiken ester att erfara, huru dessa inflytelserika män skulle uttala sig angående den skedda författningsförän ringen. Dessa ha uttalat sig i afgjordt liberal riktning, ett nytt bevis på huru stark den liberala anda är, som nu genomströmmar alla klasser af Frankrike. Så uttalade sig kejsarens förtrogne och forne minister Persigny i departem. Loirees generalråd synnerligt starkt för just en af de väsentligaste punkterna i den konstitutionela reformen, den bebådade ministeransvarigheten, hvilken skulle, enligt hans förmenande, betästa kejsardömet och stärka staten. Det forna systemet betecknade han tillochmed som odrägligt och påstod, att dess brister, hvilka dag för dag klarare framträdt, slutat med att kasta en skugga öfver kejsardömets glans och gifva detta, som förut förvånat Europa, ett sken af svaghet och obestämdbet. De presidenter, som äro ministrar, ha deremo funnit det riktigt att yttra sig augående de politiska frågorna. Alla de större franska tidnängarne fordra, att reformerna äfven må bli utsträckta till de kommunala angelägenheterna, så att generalråden erhålla oan mera utsträckt myndighet, hvarigenom början kan göras till sättaändat af on rinna förp dan Afvurdrfna aantann