Göteborgsposten – 30 augusti 1869, sida 2

Fran Utlandet. En hvar at våra läsare har helt säkert hört omtalas den framstående engelske naturtorskaren Darwin och flera ha gjort bekantskap med hans system för naturens utveckling, hans Systema Naturalis. Enligt detta skulle djurens ätteläggar, således äfven menniskornas, kunna ledas tillbaka till en gemensam prototyp, ett urväsen, från hvilket allt lefvande på jorden skulle härstamma. Och han har genom af honom sjelf gjorda iakttagelser funnit, huru olika arter kunna uppstå af en första art, deri påverkade afklimatiska, näringsoch andra förhållanden. Detta system, som på senare tider mer och mer allmänt omfattats inom vetenskapernas verld, har deremot väckt en våldsam förbittring bland kyrkans män, enkannerligen de ortodoxa, och detta af det helt naturliga skälet, att, om Darwins åsigter skulle visa sig innebära sanning, den i bibeln inryckta mosaiska skapelseläran eller kosmogonien måste falla till stoft, ty den framställer de olika djurarterna såsom framwädande sulistandigt särskilda på deras skapelsedag. Och faller grunden för Morees framställning, så kan ätven så mycket annat falla, hvilket man anser vara at vigt för religionen, eller rättare för kyrkan. Dertfor antalles från dennas läger Darwinismen med häåtskhet, hvarpå man nu senast halt exempel i den i Exeter forsamlade British Association, der tvenne högkyrkliga prester upptredde mot Darwin på ett det mest opassande salt. hvilket föranedde protessor Huxley till den skarpa anmärkningen, alt deras afhandlingar och tal tycktes hononange, att Cain var den förste teologie doktorn och Abel den forste vetenkapsmannan. Bland slertalet at de tillstädesvarande vetenskapsmännen väckte naturligtvis anfallet ett olympiok. loje: den sanna torskningen går sin väg, obekymrad om irenesien i odium theologicum. Men samtidigt med de engelska presternas angrepp kom älven påtvens organ Civilta Cattolica och började behandla samma simne. Dess amställning är af en viss ko misk art, och heter det 1 densamma: Eftersom kyrkan lär, att Gud skapade menniskan, vilja de liberala ej tro det, utan påstå, att de härstamma flån apor. De ha valt detta djur till sin f rsta stamslägt, derför att Satan, den förste konspiratorn, den förste revolutionären och den förste liberale, som någonsin lefvat, var Gudomens apa. Vidare ha de anmärkt, att eftersom apan är såsom bekant oförskämd och elak, så eger hon samma egenskap som de sjelfva. De liberala äro kyrkans och Guds apor, och följa bäri djefvulens, deras herres och mästares föredöme. Häraf kommer deras hat och fientlighet emot kyrkan. Sammankallar påfven ett ekumeniskt möte i Rom, så töreslå de liberala ett möte at fritänkare i Neapel. Kortligen, liberalismen är allenast ett stort stycke efterapning. Så inleder man i Rom kampanjen mot den moderna tidens vetenskap, religiösa tänkesält och politik. för att till nästa är, genom en utställning af katolskt kyrkliga konstartik