Göteborgsposten – 30 augusti 1869, sida 2

ändå betraktar honom med allt annat än blida ögon. Hur ofta har icke Handelstidningen uppdukat för I sina läsare historien om den fabelaktiga vinst Stock ; holms Enskilda Bank skulle hafva gjort genom förSåljningen af ett parti Gellivarebolaget tillhöriga I jernvägsskenor, hvilka det väl enl. H.-T:s åsigt skulle varit ridderligare af denna bank att återskänka åt bolaget utan lösen. Vi ha af trovärdig person hört att Stockh. länsk. Bank långt ifrån att vinna på denna affär tvärtom tillsatt den artiga summan af bortåt 60,000 rdr. Lika mycken grund torde det kanske finnas för det bittra klandret af den bekanta ångbåtsförsäljningen, på hvilken hr W. bevisligen icke utöf det ringaste inslytande. IIr Wallenberg har icke, så vidt man sett, någon försvarare inom pressen, åt hvilken han dock egnat en så stor del at sina betydande krafter. Aftonbladet, som alltid har mod när det icke behöfves och aldrig saknar försigti en smula mod hade varit på sitt ställe, lät honom i sina egna spalter grundligt nedskällas af Stenbybolagets pamfettister. medan han ännu till denna tidning skref de bekanta artiklarne Ekonomiskt; och sedan efter uppsättandet af tockholms-Posten dessa bidrag, som den tiden gåfvo bladet dess största värde, indrogos, har tonen i Aftonbladet, liksom redan förut i de landsortstidningar som segla i dess kölvatten, förrådt en oblandad fientlighet. Men sannolikt önskade Aftonbladets utgifvare, liksom Österrike 1849 i förhållande till Ryssland, förvana verlden genom sin otacksamhet. Hr Wallenberg har utan tvifvel bland många stora egenskaper äfven många stora fel, och i främsta rummet torde böra nämnas att han i den offentliga debatten så litet skräder sina ord, att de någon gång nog mycket smaka af öfvermod. Han har stundom sagt eringens ledamöter hårdsmältare sanningar än de hört af någon radikal, och vid ett tillfälle förlidet år gaf han i Stockholms stadstullmäktige fosterlandsvännen Mankell en af dessa tillrättavisningar, som man ibland använder mot vissa efterhängsna fyrfotadjur, i ändamal att tysta deras alltför högljudda opinionsyttringar. jden blef naturligtvis ett ursinnigt anfall i Fäderneslandet? och några nätter derefter klingade en och annan fönsterruta i hans bostad. Fäderneslandets hotelse om stormar som skola qväsa honom, är ganska betecknande. Redan förut har han blifvit insulterad, många gånger hotad, och en afton då han gick hem vid sin hustrus sida öfverfölls han af en slusk med hotelser att slå ihjel honom, såsom den der förstörde den allmänna välmågan i landet. Ja så, gör det då, skall han hafva svarat på sitt vanliga godmodiga vis, så får ni väl se om det blir något bättre sedan. I sanning, ingen enda osanning som kunde skada denne man till hans ställning, medborgerliga anseende eller personliga säkerhet har blifvit underlåten. När den danska Illustrerade Tidningen för ett år sedan innehöll en på det hela sann och mycket välvillig lefnadsteckning öfver honom, lät Nya Dagligt Allehanda förstå att han skrifvit den sjelf. Den ena gången efter den andra har det blifvit utspridt att han skafsat sig egendom utrikes och att han ämnar flytta ur riket så snart han dragit till sig all dess egendom, någonting som naturligtvis är gripet ur luften. Hr W. gör ibland en utländsk rekreationsresa, men längtar alltid hem efter några veckor, derföre att han älskar sitt fådernesland öfver allt annat. Hans politiska åsigter i ungdomsåren känna vi ej närmare, men han var en bland utgifvarne af Borer, en beskedligt liberal tidning, som var högst illa anskrifven hos den tidens vederbörande, men af demokraterna kallades grå. Att hans åsigter ej mycket förändrat sig, anse vi sannolikt. Han medverkade ifrigt till näringsfriheten, franska traktaten och repreationsförändringen och han är ingen vän af en och oduglig byråkrati. Beskyllningen för procenteri är gammal som gatan och det är karakteristiskt att man icke lyckats hitta på något värre gravamen mot honom än att han förr i verlden brukade förskjuta sina kamrater deras qvartaler mot återbetalming och möjligen äfven ränta. Om så var, hvilket ondt var deri? Det borde tvärtom anses skamligt för hvarje oberoende man att mottaga lån på annat sätt, och endast de som förlorat all aktning för sig sjelfva skulle väl vilja låna pengar utan att betala kapital och ränta, hvilken senare ju dock endast är en del af kapitalet. Också är det ej sjöofficerare, i hvilkas mun sådana berättelser äro kuranta. Om hans rikedom hafva underbara historier varit satta i omlopp. Den saken har emellertid blifvit offticielt konstaterad, och för ett par år sedan styrkte han med sina böcker inför offentliga myndigheter att han egde omkr. 400,000 rdr eller åtminstone icke mycket deröfver. Han har naturligtvis rikliga inkomster af banken, men en stor del af hans enskilda förmögenhet ligger i ångbåtar och segelfartyg, som icke lära afkasta mycket nu för tiden. Han lefver mycket gästfritt, men ingalunda skrytsamt, och hans bidrag till välgörande ändamål har man anmärkt stå i förhållande till den plats han intager bland hufvudstadens förmögnare män. Hans enskilda vänner kunna ej nog berömma hans tjenstvilliga och tillmötesgående sinnelag, och trots den bittra impopularitet man upparbetat mot honom hos nästan alla öfriga klasser i landet, är han högt afhållen af sina fordna bröder inom sjömansyrket. Fäderneslandet frågar föraktligt hvar han bevisat sitt mod till sjös, sedan det icke kunnat för neka honom en hög grad af det politiska modet, hvilket eljest i Sverige börjat höra till sällsyntheterna. Hr W. har under många år af sin ungdom uppehållit sig med arbete i kofterditjensten, både inom och utom de curopeiska farvattnen, och hans vänner vilja veta att solen icke alltid lyst på hans bana. Sjelf tillskrifver han denna stränga och härdande uppfostran och de vanor vid ordning, försakelse och omtanka han derunder förvärsvade, största delen af sin framgång under mannaåldern. Att hr Wallenberg är maktlysten, torde ha sin gzrund. — så äro alla starka naturer. Men fåfänga ir åtminstone icke hans svaghet. Huruvida han utöfvar något särskildt inflytande på Stockholms öfverståthållare, lemna vi osagdt. men om så är, lida säkert hufvudstadens invånare icke derpå. I alla hänlelser kan man förebrå honom att han har för många jern i elden, och oaktadt hans ofantliga arbetstörinåga lär tiden cj alltid räckt till för honom att son sig borde sköta den maktpaliggande plats han innehade i statsutskottets rikagallvsafdelning under de tre sistförtlutna riksdagarne. När det politiska skojets era en gång är öfver, nen icke förr, blir det tid att fullstandigt teckna 1 t