Herr Lecoq 5). Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) — Sålunda, yttrade han, formodar ni att det är Chuvin... — Jag förmodar det ej, herr kyrkoherde, jag försäkrar att det är han, den usle förrädaren, som begått detta afskyvärda brott. — Men han skulle haft något slags intresse... — Var lugn, herr kyrkoherde, afbröt Jean, dotterns blod har blifvit betaldt och utan tvifvel dyrare än fadrens. Chupin har varit verktyget, men det är ej han som är anstiftaren af brottet. Den verkligt brottslige måste man söka högre upp, i det vackraste slott i trakten, med ett ord i Sairmeuse! ... — Olycklige. hvad menar ni?... — Hvad jag säger! Han tillade med köld: — Mördaren är Martial de Sairmeuse. Presten ryggade tillbaka, verkligt förskräckt för den olycklige unge mannens blick. — Ni är tokig, sade han. ) Forts. fr. N:o 197. moon namm-srnne——— on e