Göteborgsposten – 30 augusti 1869, sida 1

Var det ett brott... Var det ett sjelfmord? Ty tanken pa sjelfmord uppstod hos honom. Men han kunde ej låta den få insteg hos sin han som upptäckt hemligheten af den olyckligas grossess, han som visste att hon var mor, oaktadt han ej visste hvad som blifvit af hennes barn. Men huru å andra sidan kunna förklara ett brott? ... Presten hade sorgfälligt undersökt rummet, men ingentfng utvisade att en främmande person varit inne. Allt hvad han upptäckt var att hans arsenikslaska var tom, och att Marianne fått giftet i den buljong hvaraf ännu nägra droppar funnes qvar i skålen, som stod vid kaminen. — När det blir dagsljus, tänkte abbe Midon, skall jag undersöka utanför huset. Da dagen inbröt steg han alltså ned i trädgården och började gå omkring husct i allt större och större cirklar, på samma sitt som hundarne då de söka. Han märkte i början intet, som kande tjena honom till ledning, hvarken fotspår eller andra tecken. Han höll på att öfvergifva sin undersökning såsom gagnlös, då han, efter att ha kommit in 1 den lilla skogsdungen, på afständ såg liksom en stor svart fläck på griset. Han närmade sig ... det var blod. Lifligt upprörd gick han att ropa Mariannes bror för att visa honom sin upptäckt. — Man har mördat någon på detta ställe, yttrade Jean, och det ej längre sedan än i natt, ty blodet har ej haft tid att torka. (Forts.)