Article Image
——— —— vAAAA —— öfrigt flaut, tyst och stilla som vore det Söndag hvar eviga dag, men ett, tu, tre, knäpper det till och vi ha oss opera, dramatiskt spektakel och Cirkus Salmonsky, allt på en gång. Under sådana förbällanden är det alldeles icke underligt, om publiken till slut blir utschasad och icke kan räcka till öfver allt, om den ett par aftnar i veckan beslutsamt knyter handen omkring portmonnäen, låser in sig mellan fyra väggar, äter gröt och mjölk och kryper til kojs klockan nio. Inga offentliga nöjen? Otacksamme, än Konstoch Vaxfigurkabinettet på Ilasselbladska ängen, än hr Josef Angel dOlivos -Sommarteater dersammastädes? I det törstnämnda kabinettet får man skåda en kopia i vax af Leonardo da Vincis Nattvard, nästan lika urblekt och illa medfaren af tidens (eller råttornas) gnagande tand, som sjelfva originalet lär vara, allt under tonerna från asta diva eller Hvar qvinna föds att trogen vara exeqverade af ett postiv. Hr Josef Angel dilivos prestationer ha vi, tyvärr, ännu icke hunnit taga i ögonsigte men att döma af tummelplatsen för hans :ikariska lekar och kinesiska knitfkastning, måtte de vara något i sitt slag högst egendomligt. Föreställ er en ofantlig cigarrlåda utan lock, med ena sidan utbruten ställd på kant och behängd med gamla t. d. målade skynken, flaxande för alla himmelens vindar och ni har scenen färdig. Fonddekorationen förhåller sig till sidostyckena som den ordnade verlden till det orediga kaos, ty den föreställer åtminstone någonting visst bestämdt: en lummig skog, två alnar och en tvärhand hög, grön som ett träsk när vattnet blommar och inrymmande en förtjusande qvartershög villa, hvars skära hvithet behagligt afbryter mot landskapets monotona grönhet, under det att sidostyckena framställa ett nonchalant sammelsurium af stympade atleter, trädstubbar och måleriska utsigter af städer och byar. Vid hvardera sidan af detta konstens tempel tronar en pelare, af vilken ordning kunna vi omöljligt säga, ty det är ingen ordning med pelarne der på stället. Vill ni deremot se en lokal, der såväl pelare som ornamenter, inredning och allt hvad dertill hörer äro af en högre ordning så var god och gör en titt in i den nu färdiga delen af apoteket Kronan. Vi vilja icke förtaga er nöjet af en öfverraskning och ingå derföre icke idag i några detaljer. Så mycket vilja vi dock säga att detta åt Uskulap och Ilygiea belgade tempel i prakt och elegans helt säkert icke eger sin like i hela verlden. En beskedlig landtman från trakten af Lilla Edet, som för första gången i sitt lif företagit en färd till Göteborg, kom att göra återresan med en af de snabbgående båtar, som numera befara denna linie med en fart af Gud vet hur många knop i timmen. Då han straxt innan framkomsten till Lilla Edet skulle lösa sin biljett och man för densamma affordrade en riksdaler riksmynt utbrast han förbluffad : Hå körs, inte sa ja betala så möet, ja betalte inte mer häromdan. — ÄIlvad pratar du för slag, far, hvarför skulle du inte betala lika mycke i dag. — Nännemen, si då va ja halfve dan ombord och nu har ja, inte varit här mer än några timmar. Denna invändning hjelpte emellertid naturligtvis icke, bonden fick betala sin riksdaler, men svor på att hädanefter alltid resa med — Lilla Eländet. ERE ERA AEA ———

28 augusti 1869, sida 1

Thumbnail