Göteborgsposten – 27 augusti 1869, sida 2

om den qvinliga uppsostran. Vi hemta ur en engelsk tidning följande förståndigt skrifaa artikel, hvilken utan tvifve har sin stora tillämpning äfven inom vårt land. En stor förändring har försiggått och försiggår ännu i åsigterna om qvinnans uppfostran De vise äro mera böjda att gråta än skratta åt det qvinliga könets ytlighet och smak för nöjen — fel som tydligast tränga i dagen inom de större städerna — och se intet skäl hvar före icke detta lika så väl som andre orsaker till olycka skulle kunna utrotas ur samhället. I ett afseende lära väl den allvarligt sinnade liksom den som hånar, reformatorn liksom epigrammatikern vara ense — deruti nemligen alt den qvinliga srivoliteten är ett ondt och icke ett godt. De som älska sanningen för sanningens skull och betrakta hvarje enskildt lit såsom en vigtig enhet i menskligneten, sätta sig i rörelse för att bota det onda; de som lefva utan någon känsla at moraliskt ansvar försoka att hindra arbetet vare sig af sjelfviskhet eller fördom. Att diskutera de talrika förslagen till en bättre uppfostran at qvinnor kan ej här komma ifråga. Några få at dessa ha redan ur det allmänna föraktets eldprot lyckats komma i den populära gunstens solsken; andra som redan ligga i sitt embryo äro för rationella för att möta motsägelse från något håll. Många andra skola utan tvifvel bli föreslagna, då verlden är färdig för dem. Ått inför dessa fakta påstå det framtidens qvinna skall bli lik nutidens, är att förneka könet all förmåga af moralisk och intellektuel utveckling. Om sysselsättning utöfvar något inflytande på karakteren — och det är otvifvelaktigt att den utötvar ett stort sådant — så skola kommande generationer utan tvifvel blifva tacksamma för förändringen. Man måste erkänna att det inom qvinnokönet finnes ett vidt fält för förbättringar. Qvinnorna äro icke i allmänhet så sköna, visa och goda som de skulle